Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Literaturöfversikt - Piehl, Karl: Lieblein, J.: Egypten i dess minnesmärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOKDISK TIDSKRIFT.
hvilken liggande på venstra Nil-stranden midt emot det väldiga templet i
Karnak utgjort en del af den rymliga tempelstaden. ”Framställningarna i
Thntmosissalarna”, yttrar Diimichen *) på tal om detta minnesmärke af den
om Agyptens konst så högt förtjänta drottningen, ”hafva enligt min åsikt
bland till vår tid bevarade monument i hela Nilclalen icke sin like i fulländ
ning”. Identiteten af Pithom och Heroopolis är från språklig synpunkt redan
år 1873 således efter det att Lepsius och Ebers framställt sina åsigter,
hvilka för öfrigt i denna som, besynnerligt nog, esora oftast i andra punkter
sammanfalla af Goodwin uppvisad (Zeitschr. f. ägypt. Sprache XI. s. 14),
hvarför det är onödigt att, såsom förf. (sid. 16) gör, anföra andres skiljaktiga,
h. e. oriktiga åsikter, ja den utförliga bevisföringen (sidd. 16—20) kunde, så
nyttig den eljes för metodens skull är, saklöst bortfallit i en populär bok.
Angående äktheten af Itinerarium Antonini, som citeras, hafva tvifvel fram
stälts, senast af Ebers (Durch Gosen s. 559), ehuru vi medge, att då han
ännu inga skäl framlagt för sin mening, denna tills vidare kan lemnas opå
aktad. När L. i Amenemha 111 tror sig återfinna grundläggaren af den
Sesostris tillskrifna kanalen genom Gosen och härmed förlägger dennas daning
till XlLte dynastiens tid, så äro vi af nästan samma tanke, dä vi på filo
logiska grunder, i likhet med de Rougé, anse, att namnet Sesostris betecknar
en faraon af nämnda dynasti [Usertesen 111, Araenerahas närmaste föregångare].
Att man bör knappa in en smula på loftalen öfver denne Amenemha till för
mån för öfriga konungar från denna för Agyptens inre utveckling så lyckliga
period, har Maspero redan betonat. I det intressanta kapitlet om ”Egypten
i dess förhållande till Palestina” har förf. haft tillfälle att visa, hvilken mä
stare han är i kulturhistoriska kombinationer. Härtill kommer, att någre af
de angifna synpunkterna äro helt och hållet nya, t. ex. den mycket tilltalande
sammanställningen af ägypternas Chepera med judarnes Jehova, hvars namn
de Rougé (i en uppsats: Conférence sur la religion égyptienne, som vi dess
värre ej ha till hands), anser motsvara det ägyptiska nuk pu nuk ”jag är (den)
jag (är)”, hvilka ord i Dödsboken läggas i guddomens mun. Talrika för
israeliter och ägypter gemensamma åskådningar påvisas i fortsättningen af
framställningen, som skisserad till form ej gör anspråk på någon fullständig
het. I angifvande af dynasten, som regerat vid tidpunkten för exodus,
skiljer sig L. från, så vidt vi veta, alla sina kolleger. Flertalet ser i Meneftes
(Mi-n-ptah), Rarases ILs efterträdare, exodus’ farao; mer enstaka står den
åsikt, som omfattas af Maspero, hvilken förlägger händelsen till Meneftes’
efterträdare Seti 11, emedan monumenten häntyda på gynsarama inre förhål
landen under den för ett tiotal af år sedan på diametralt motsatt sätt kände
Meneftes **), medan de åter för Seti II:s vidkommande iakttaga en tämligen
envis tystnad, hvilket förhållande ju kan tillåta fantasien att spela in. I con
sensus omnium finnes visserligen ingen vetenskaplig nervus probandi; och
skulle Josefi skildring af de spetälskes uttåg hvilket låter tänka sig
stå i sammanhang med israeliternas vandring, sä faller genast i ögonen vikten
*) Die Flotte einer ägypt. Königin. Einleit. Ett för kännedomen om ägypternas sjö
väsen mycket vigtigt arbete, som bl. a. bidragit till att visa, huru som hafvets (för ägyp
ternas uppfattning) tyfoniska karaktär är en smula öfverskattad af de grekiske författarne.
**) Brugsch vidhåller emellertid (Gesch. Aegyptens I. Leipsig 1877.) trots Chabas’ i vart
tycke ganska bindande argumentation sin för nära 20 år sedan yttrade mening att Meneftes
ej hör till de faraoner, hvilka i någon högre grad gagnande inverkat på Agyptens utveckling.
Han ser i den nästan totala frånvaron af minnesmärken, uppförda under denne härrskares
tid, ett af de förnämsta skälen för sin åsikt. ”Korta, obetydliga, illa utförda inskrifter, till
större delen från de första åren af hans regering, erinra helt enkelt om hans tillvaro, ulan
hvarje ytterligare upplysning af historiskt värde.” (Anf. st. s. 507).
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
