Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Nyblom, C. R.: En blick på det antika Roma hösten 1877. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tfOBDiSK TIDSKRIFf.
andra en rad af symmetriskt ordnade lockar sticker fram, hvilka i
utförandet äro stiliserade, säsom förhållandet är hos den äldre konstens
verk. Alt detta tyder pä ett original, som borde tillhöra den äldre,
bättre eller bästa tiden af antikens konst. Till denna hufvudets
stränga, ideala hållning kommer sedan den vackert utvecklade kropps
bälen, som, ehuru figuren är jämförelsevis liten, visar ädelt bildade
former och en jungfrulig skönhet, hvilken är vida skild från den raffine
rade elegans och det sinliga behag, som utgöra hufvudbeståndsdclcn
O O O’ o
af fiere andra Venusbilders tilldragande kraft. Däremot är den nedre
delen af figuren, och framför alt benen, ehuru icke dålig till utföran
det, dock i uppfattningen och stilen skild från den öfre, i synnerhet
frän hufvudct. Medan detta är idealt och stiliscradt, är nämligen
motivet i benställningen genreartadt och påminner om någon bestämd
modell, som härvid stätt för konstnären. Ja, motsatsen mellan stodens
öfre och nedre del har sä skarpt betonats, att den yngre Viscouti
säger: man skulle knapt kunna tro dem utförda af samma hand. Denna
motsägelse i stil äfvensom de fel, hvilka stränga domare, kanske just
i följd af motsägelsen, velat finna i de nedre partierna, gifva tydligt
vittnesbörd om, att vi här icke ha framför oss ett grekiskt original utan,
såsom i sä mänga andra fall af samma art, en romersk kopia af något
utmärkt original, som gått förloradt, ett original, som Viscouti för
teckningen i hufvudct och i den nakna bålen, för stilen i hårets ut
förande och för figurens hela’ hållning anser vara äldre än den typ,
som härledde sig frän Praxiteles.
Att stodcn framställer eu Venus, torde vara klart vid första blick
pä den, dels af formernas fullständiga nakenhet och det fina behag,
som är utbredt öfver hela figuren, dels ock af den vanliga acccssoircn
för Venus, nämligen urnan och skynket. I Roma fans en mängd
O J O
framställningar af Venus, frän och med en bild i marmor af Phidias,
som enligt Plinius stod i Octavias Portions, ända ned till en bild af
okänd konstnär, hvilken bild af kejsar Vespasianus uppsattes i Fredens
tempel. I det hela funnos i Roma åtminstone tolf stoder af Venus,
som voro värda att särskildt nämnas af Plinius. Af dessa känner man
med säkerhet endast en, nämligen en af Praxiteles, emedan vi veta,
att han var lik den kuidiska Venus. Efter hvad ofvan blifvit nämndt
om stilen i hufvudets bildning och linier hos den esqvilinska Venus,
kunna af dessa hos Plinius nämnda Venusbilder blott trennc här
komma i fråga, hvilka äro äldre än Praxiteles’ typ: en af Phidias,
hvilken dock säkerligen icke var helt naken, en af Dædalus frän Sikyon,
en samtida till Polyklct, där gudinnan framställcs säsom sysselsatt att
bada sig ( Venerem lavantem sese (feeit) Dædalus, Plin.), hvarför dessa
bäda således måste uteslutas, samt en af Skopas, hvilken befann sig
i ett tempel nära Circus Flaminius, och om hvilken Plinius yttrar,
dels att hon var naken, dels att hon till tiden var äldre än Praxiteles’
856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
