Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Nyblom, C. R.: En blick på det antika Roma hösten 1877. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BLICK PÅ DET ANTIKA ROM A.
sund tillämpning af den med Polyklet införda plastiska lagen om den
nödvändiga motsatsen i en figur mellan linien i den ena och den andra
sidan. Den högra armen håller han något utsträckt från sidan, med
plektron i handen, och med den vänstra håller han lyran, hvilken i
figuren, sedd såsom helt, motväger denna den högra armens rörelse.
Hufvudet är sakta vändt åt höger, ansiktet något allvarligt och tän
kande, blicken vänd åt sidan och fixerad. Han förefaller drömmande
och allvarsam, men därför icke melankolisk som Vatikanens Eros. Ty
för att i detta hänseende genast säga ifrån vår åsikt likheten i
typen de båda bilderna emellan är rätt stor, oeh samma förebild kan
ha gått igen i båda, men för öfrigt är olikheten icke ringa: vår guda
yngliug lyfter något på hufvudet och öppnar något på läpparuc, medan
den nämnda Eros, som af många uppfattas såsom en dödsängel på en
romersk graf, böjer hufvudet mera och sluter i hop läpparne med ett
högst melankoliskt uttryck, som icke finnes hos den nyfunna bilden.
Såsom stoden nu står inför åskådaren, skall ingen tveka att kalla
den en ung Apollo, hvarvid man naturligtvis utgår därifrån, att re
staurationen är riktig på grund af det i figurens högra hand befintliga
instrument, som liknar ett plektrou. Men till följd af den anmärkta
likheten i typen med Vatikanens Eros, hvilket tyder på, att bägge
bilderna härstamma från en och samma urtyp, möjligen formad af
Praxiteles’ mejsel, är Visconti snarast böjd för att i honom se en
Cupido. Det skulle nämligen enligt honom icke ligga någon orim
lighet i att antaga en Amor med lyra såsom den ursprungliga bilden;
men ännu mindre underligt skulle det vara, anser han, om under
den grekiskt romerska konstens dagar en bild af Amor blifvit för
ändrad till en bild af en ung Apollo. För att bestyrka detta anför
han flere exempel på, huru sådana förvandlingar gått för sig, och ett
af de märkligaste är den berömda stod af en skäggig Bacchos i Vati
kanen, som blifvit ändrad till en bild af Sardanapalus genom att in
rista dennes namn på en fåll af gudens mantel. Ganska lätt torde
det äfven ha gått för sig att ändra attribut på en gifven, af en mästare
framstäld och allmänt omtyckt figur, och sådana förändringar från ett
attribut till ett annat hafva rätt ofta inträffat under den romerska
konstens period, då man af brist på uppfinningsförmåga gång på gång
upprepade de idéer och motiv, som skapats af grekerna, men på det
sätt, att man lät det, som var åstadkommet för ett motiv, tjäna ett
helt annat.
I detta afseende är det ingenting, som hindrar, att Amor från
Centocelle och den esqvilinska hilden utgått från samma grundtyp,
och det är häller ingen orimlighet i, att en Eros af Praxiteles af ro
marne den ena gången hlifvit använd såsom dödsängel på en graf med
upp- och nedvänd fackla, den andra gången framstälts som en Apollo
med lyra, hvarvid egentligen hufvudets allmänna konturer och hållning
Nordisk Tidskrift. 1878. 25
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
