Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Nyblom, C. R.: En blick på det antika Roma hösten 1877. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
storlek, funna på Esquilinus i de kejserliga trädgårdarne tillsammans
med Venus och Commodus, hvilka blifvit ansedda för tvänne Muser.
De äro huggna i grekisk marmor i god stil och med ett rätt bra ut
förande, men de äro, tyvärr, stympade: den ena af dem saknar bägge
framarraarue, den andra är utan den högra armen. Men ädla och
allvarliga stå de där, äfven i detta stympade tillstånd, och vittna med
sin enkelhet och sitt rena uttryck om goda original, af hvilka de ut
göra kopior. Den förra af dem, som saknar bägge armarne, är klädd
i dubbel tunika och mantel samt håller hufvudct något lutadt. Hon
antages i den ena af de förlorade händerna ha hållit en lyra, till hvars
bortdöende toner hon lyssnat, och att döma efter en målning från
Herculanum, framställande de nio Musorna med öfverskrifna namn,
torde hon i denna form representera Terpsichore. Den andra, som
saknar högra underarmen, är klädd i finvcckad tunika och en stor
mantel, som är kastad öfver hela kroppen. Hon vänder hufvudct
något åt vänster och har på samma gång tagit ett steg, i hvilket hon
stannat, hvarjämte den vänstra handen är insvept i mantelns veck.
Det ligger något teatraliskt i gesten, och därför antages hon vara
Polymnia, som möjligen hållit en bok i den förlorade handen.
Där stå vidare i samma nisch som Commodus och på hvardera
sidan om honom tvänne Tritoner, som äfven äro funna på Esqvilinus.
De äro bibehållna endast till halfva kroppen, hvarjämte arraarne äro
stympade. Men att de framställa Tritoner, det ser man däraf, att
kroppen och armarne, ja, äfven ansiktet, äro betäckta med stiliserade
fjäll, som gifva dem utseende af att vara squamösi, fjälliga som fiskar.
Därtill kommer det mäktigt böljande håret, som gör intryck af att
vara vått, och det egendomligt fina och lefvandc, men tillika gåtfulla
uttrycket i anletsdragen. Af de afbrutna armarues ställning och form
har man dragit den slutsatsen, att de varit, såsom hafsgudomligheter
egnar och anstår, sysselsatta med att länka hvar sitt maritima spann
och att de i denna form efter all sannolikhet utgjort prydnad och
en glänsande prydnad på något mäktigt vattenspräng.
Det samma har också varit förhållandet med en stor, vackert de
korerad vas i form af ett dryckeshorn eller en så kallad Rhyton, fun
nen 1874 på Esqvilinus i Mæcenas’ trädgårdar. Den år utförd af gre
kisk marmor och omfattar trennc skilda delar, den nedersta, som ut
gör hornets spets och föreställer en vingad Chimæra, ett slags fanta
stiskt djur, här framstäldt som ett vingadt lejon med gumshorn och
tjurfötter samt med hals som en häst, den midtersta delen, som
är ornerad med relflor, samt den öfversta afdelningen, som bildar
hornets öfre ring och är prydd med trennc ypperliga framställningar
af rasande Menader, sannolikt efter Skopas förebild, samt en di
onysisk krater eller blandningsbägarc, som upptager den fjärde sidan
al vasens öfre rund. Dessutom har denna Rhyton en grekisk inskrift,
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
