Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Literaturöfversikt - Linnarson, G.: Svensk och Norsk geologisk literatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
Början göres med en historisk öfversikt af den literatur som hittills före
funnits rörande Sveriges fossila växter i allmänhet. Det är egentligen pro
fessor Sven Nilsson vi hafva att tacka för hvad vi förut känt om Sveriges
forntida flora. Han uppmärksammade och beskref de flesta vigtigare fyndor
terna för fossila växter såsom Hör, Baus, Höganäs o. s. v. Sedan han på
1830-talet upphört att arbeta på detta fält, vidgades kännedomen därom un
der en längre tid blott obetydligt. Ett nytt uppslag gafs år 1873, då rytt
mästaren C. Folliu vid Pålsjö nära Helsingborg fann ett nytt växtförande la
ffer i Skånes stenkolsförande formation. Han insamlade ett antal växter som
skänktes till Lunds museum och blefvo beskrifne af adjunkten B. Lundgren,
som narangaf 6 arter, af hvilka 4 förut voro bekanta från andra svenska lo
kaler, 2 nya för Sverige. Sedan samlades, hufvudsakligen genom professor
Nordenskiöld, ett högst betydligt material, som, då Lundgren förklarade sig
ej vilja fortsätta därmed, öfverleranades till d:r Nathorst för bearbetning.
Artbeskrifuingen omfattar 26 arter. Af dessa äro de flesta ormbunkar,
cycadeer och barrträd. För öfrigt förekommer en bladsvamp {Flysteriles), en
Équisetum och en marsileacé, Sagenopteris rJwifolia. Den sistnämnda har
förut varit känd från åtskilliga lokaler såväl utom som inom Sverige, men
alltid oriktigt betraktats som en ormbunke. Författaren har på ett öfverty
gande sätt visat, att den bör hänföras till marsileaceerna. Bedan de fyrdelta
bladens form talar härför, och saken har höjts öfver alt tvifvel därigenom, att
författaren tillsamman med dera lyckats finna sporfrukter som i alt väsent
ligt likna Marsileas. Af ormbunkar förekomma slägtena Cladophlebis, Gut
hiera, Ctenopteris, Dictyophyllum och Thaumatopteris. De båda sistnämnda ut
märka sig genom sina nätådriga blad, erinrande om dikotyledonernas. Man
liar förr ansett sig kunna skilja dem från hvarandra genom nerveringens olik
het, men författaren visar de uppgifna karaktärernas oduglighet. En del af
de förr till Thaumatopteris hänförda arterna öfverför han därför till Dictyo
phyllum; i det förra bibehåller han de arter som hafva oviugad bladspindel.
Till ormbunkarne räknas vanligen äfven det egendomliga slagtet Thinnfeldia,
af hvilket en ny art beskrifves. Den erinrar i mycket om det nyseländska
barrträdsslägtet Phyllocladus, och författaren anser det ej omöjligt, att en del
af de arter som hänförts till slägtet Thinnfeldia äro barrträd, under det att
flertalet synes med säkerhet vara ormbunkar. Bland Cycadeerna märkes först
Nilssonia polymorpha, en art som vid Pålsjö förekommer särdeles ymnigt och
synnerligen väl bevarad. Denna omständighet har gjort det för författaren
möjligt att på ett ändgiltigt sätt fastställa detta mycket omtvistade slägtes
verkliga karaktärer och systematiska ställning. Man har i allmänhet såsom dess
väsentligaste kännemärke anfört, att det skulle hafva omväxlande gröfre och
finare nerver. Schenk visade, att de antagna gröfre nerverna blott äro veck i
bladmassan. Här ådagalägges att äfven de antagna svagare nerverna ej äro
verkliga nerver, utan uppsvallningar i bladparenkymet; de verkliga nerverna,
som äro mycket små och svåra att urskilja, ligga i fördjupningar mellan dera.
Ehuru således den gamla karakteren för slägtet Nilssonia är oriktig, på
visas en annan hvarigenom det skiljes från det närstående Pterophyllum.
Hos Nilssonia fortsätta nerverna öfver bladspindeln, under det att de hos
Pterophyllum utgå från dess kant. Schenk hade trott sig finna fruktplät
tar (sori) pä bladen af Nilssonia polymorpha och förde därför slägtet till
ormbunkarne. Här visas dock att de antagna fruktplättarne mycket väl kunna
tolkas på annat sätt, och att det således ej är skäl att afsöndra Nilssonia från
Cycadeerna. Af öfriga Cycadeer förekomma Cycadites, Anomozamites och Po
dozamites. En kotte som sannolikt tillhört någon art af det sistnämnda släg
tet beskrifves under namnet Zamiostrohus stetiorrhachis. Af barrträd före-
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
