- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1878 /
466

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Naturvetenskaplig literatur vid Upsala universitets jubelfest 1877 - H. H. H.: Rubenson, R.: Observations météorologiques horaires - Rd.: Hildebrand Hildebrandsson, H.: Atlas des Mouvements Supérieurs de l’Atmosphère

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IL H. H.
NOKDISK TIDSKRIFT.
i form af något så att säga utifrån kommet, utan framföralt bör vetenskapens
metod och arbetssätt genom öfning till själfverksamhet göras fullt lefvande
för den, som egnar sig åt vetenskapliga studier. Af hvad art
de vetenskapliga arbeten äro, som den studerande vid Universitetet utför eller
i hvilka han deltager, betyder egentligen, såsom jag tror, icke sä mycket, blott
de ej öfverstiga hans krafter och ej hindra honom att förvärfva sig den insigt
i vetenskapens förnämsta resultater, som man med skäl af honom kan vänta.
Ty den väsentligaste nyttan af den studiemetod, jag här förordar, är mer
af allmän, man kunde nästan säga moralisk natur, i det den skapar kärlek
till vetenskapen, väcker hos den studerande medvetandet om plikten att för
framtiden deltaga i det arbete, som är det nödvändiga vilkoret för all högre
kultur och lär honom inse vikten af det mål, till hvilket vetenskapen sträfvar.”
Men ej blott för deltagarne själfva har detta arbete varit till gagn. Genom
dem har interesset för meteorologin blifvit spridt till vida kretsar i värt land,
hvarigenom vetenskapens framsteg i hög grad befordrats och vid de meteoro
logiska institutioner som sedermera grundats hafva personer egnat sig åt denna
vetenskap och genom sin verksamhet i väsentlig mån gagnat densamma.
Vi sluta dessa allmänna antydningar om ifrågavarande arbete med att be
gagna ett uttryck härom af en f. d. lärare vid Lunds universitet; ”1 denna
publikation har Upsala Universitet rest sig en minnesvård, som för kommande
sekler skall vittna om ett förhållande mellan lärare och lärjungar, hvartill jag
dristar säga näppeligen något universitet i verlden kan uppvisa maken.”
HILDEBRAND HILDEBANDSSON, H., Atlas des Mouveinents Supérieurs de I’At
mosphere. (Stockholm 1877, 20 sidor text och 52 kartor.)
I)e större frågor, hvilkas lösning sysselsätter nutidens meteorologer, kunna
delas i tvänne klasser. Den ena omfattar sådana, som afse atmosfärens till
stånd öfver hela jordytan i medeltal för kortare eller längre tidsperioder. Till
deras besvarande erfordras länga och oafbrutna iakttagelseserier frän ett stort
antal väl ordnade meteorologiska observatorier. Till den andra klassen korama
frågor, rörande enskilda väderleksföreteelser t. ex. stormar, åskväder. På
detta område voro forskningarna mödosamma och föga fruktbringande, så
länge vetenskapsmännen samraanstälde oeh tolkade hvar och en uteslutande
sina egna iakttagelser. Det är först i de nyaste tiderna, sedan man mera all
mänt genomfört den lyckliga tanken att från vidt skilda håll hopföra samtidiga
iakttagelser och genom kartläggning göra dem åskådliga, som kunskapen om
dessa företeelser gjort så stora framsteg, större än man förut kunnat ana.
Bland den senare klassens företeelser äro stormarne utan tvifvel den vigtigaste.
Det är till frågan om deras lagar, som detta verk lemnar grundläggande
bidrag.
Förf. gifver såsom inledning en kortfattad framställning af hithörande
förut bekanta, för våra trakter gällande, satser. Uppdrager man på en karta
linier genom de orter, som hafva samma barometerstånd, så finner man, att
dessa linier eller s. k. isobarer i stormigt väder bilda mer eller mindre cirkel
formiga figurer, som tätt omsluta ett minimum af lufttryck, det s. k. storm
centret. Man finner också, att samtidigt, oftast å ganska stort afstånd där
ifrån, herrskar ett maximum af lufttryck, där isobarerna äro mindre regel
bundna samt glesare och vindarne svaga, samt där vädret i det hela är vackert.
Kring minimet kretsar vinden i spiralforraiga banor in emot centret, på norra
halfklotet i den riktning, att centret städse är till vänster, då man följer med
466

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:12:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1878/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free