Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Naturvetenskaplig literatur vid Upsala universitets jubelfest 1877 - —s: Kjellman, F. R.: Ueber die Algenvegetation des Murmanschen Meeres - —s: Lundström, Axel N.: Kritische Bemerkungen ueber die Weiden Nowaja Semljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— s.
LITERATURÖPVERSIKT.
arter, som de vid Spetsbärgen på större djup förekommande, nämligen Deles
seria sinnosa, Dichloria viridis, Polysiphonia arctica och Euthora cristata.
Författaren afslutar sin uppsats med en allmän öfversikt öfver dessa
ofvan uppgifna ställens algvegetation, hvilken hufvudsakligen karakteriseras
af saknaden af en Fucacéregion, fattigdom på Chlorozoosporaceæ och individer
i allmänhet och som vidare utmärker sig för enformighet och yppighet.
AXEL N. LUNDSTRÖM, Kvitische Beinerkungen neber die Weiden Nowaja Sem
ljas und ihren genetischeu Zusaimuciiliang. Mit einer Tafel.
Författaren, som redan för längre tid tillbaka genom sitt arbete ”Studier
öfver slägtet Salix” visat sig vara en grundlig kännare af detta växlande och
svårbestämda slägte, har i ofvanstående afhandling offentliggjort de iakttagel
ser han såsom deltagare i 1875 års svenska polarexpedition anställt öfver
Pilvegetationen å de trakter af Nowaja Semlja, som under färden besöktes.
Nowaja Semljas betydande utsträckning i norr och söder, dess fysiogratiska
beskaffenhet och jordmånens olikhet på den ena lokalen i förhållande till den
andra erbjuder möjlighet för uppträdandet af en rik mångfald af Salixforraer,
och på den sydliga ön fick också författaren tillfälle att insamla material
samt verkställa nödiga undersökningar på ej mindre än fem olika ställen.
Som Salixvegetationen på hvar och en af dessa lokaler hade en egen
domlig prägel genom ett öfvervägande uppträdande af än den ena, än den
andra formjen däraf, så har förf. ansett lämpligt att i denna uppsats först
skildra vegetationen på hvarje lokal särskildt, sedermera beskrifva dess varia
tioner och slutligen efter anförande af nödig historik och synonymik lemna
en framställning af de resnltat, hvartill dessa forskningar ledt.
Sammanlagda antalet af de Salixarter, som anträffades på Nowaja Semlja,
uppgick till en summa af 11, livars variation och begränsning särskildt be
handlas. Öfver variationen, som sträckte sig till nästan alla växtens delar,
isynnerhet dock hvad blad och nektarier angår, lemnar förf. en intressant
öfverblick och nppgifver att densamma på Nowaja Semlja ägde rum i högre
grad än på ön Waigatsch, där han också hade tillfälle att göra några exkur
sioner. Bland den växlande mångfalden har förf. ansett sig kunna till en art
sammanföra de former, hvilka genom i ögonen fallande karakterer lemna en
på visst sätt bestämd och från de andra afvikande bild, om också talrika
mellanformer hänvisa på ett genetiskt sammanhang med andra arter. Mot
denna uppfattning kunde man möjligen göra den anmärkningen, att hela
denna växlande Pilvegetatiou uppstått af ett par hufvudtyper oeh att mäng
den af mellanformerna kan förklaras genom kroasering, men mot ett dylikt
antagande talar dels det stora antalet däraf, och dels den omständigheten, att
de uppträda betydligt nordligare än den ena af de arter, hvaraf de kunde
förklaras vara bastarder, och dessutom torde befruktning genom insekter här
sällan komma i fråga.
Till utvidgandet af kännedomen om de arktiska, och i främsta rummet
de på Nowaja Semlja förekommande, Pilarternas historik och synonymik, har
förf. genomforskat en vidlyftig literatur och därur lemnat en mängd upply
sande meddelanden. Sista afdelningen i denna uppsats innefattar de allmänna
resultat, hvartill förf. genom sina undersökningar kommit. Bland dessa fram
håller han, att Nowaja Semljas Pilvegetation mest öfverensstämmer med Tai
myrs, liknar densamma i Kamtschatka och på Unalaschka, men däremot af
viker från nordliga Amerikas och Grönlands. Af de elfva hufvndforraer, som
förf. urskilt, anser han, att blott Salix polaris och möjligtvis äfven S. reticu-
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
