Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 - Swederus, M. B.: Olof Rudbeck d. ä. hufvudsakligen betraktad i sin verksamhet som naturforskare. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF RUDBECK DEN ÄLDRE.
själf hade han ej råd att bekosta dennes underhåll. Formsnidaren
gjorde dock fortfarande svårigheter och ville slutligen hafva afsked,
men Rudbeck måtte väl omsider funnit på något sätt att ställa honom
tillfreds, ty på hösten 1685 skref han till de la Gardie, att formsni
daren omsider börjat lugna sig, sedan han blifvit öfvertygad om att
hans aflöning var tillräcklig, och att då Rudbock sade honom, att han
ej vidare var oumbärlig utan när som helst kunde få sitt afsked, ”war
han så miuker, att han sedan aldrigh nemde om några ducater”. Rud
beck hade nämligen, då formsnidaren hotade att genom sin afresa
åstadkomma ett farligt afbrott i arbetet, redan tänkt på utvägar att
ersätta honom och hade för detta ändamål låtit de skicklige teckuarue
bröderne Henrik och Anders Holtzbom öfva sig i träsnideri, så att
de, om behofvet så fordrade, kunde intaga den orolige formsnidarens
plats. Vid slutet af år 1685 hade man emellertid kommit så långt,
att 1,800 figurer voro färdiga.
Följande år lyckades Rudbeck att för detta botaniska arbete in
tressera Karl XI, hvilken i Maj månad 1686 anslog tvänne års bespa
ringar vid universitetet till aflöning åt formsnidareu. I samma skrif
velse, som meddelade detta, uttalade konungen också sitt löfte att
denna person skulle fortfarande bibehållas vid sin befattning med det
botaniska verket, hvilket han skattade som ett särdeles nyttigt och
dyrbart arbete och därför på alt möjligt sätt ville understödja och
befrämja. Han höll också detta löfte och året därpå (den 22 Juni
1687) resolverade han, att formsnidareu skulle få en årlig lön af 200
daler silfvermynt. Ytterligare medel voro dock af nöden för bestri
dandet af de oupphörligt växande kostnaderna för arbetets utgifning
och Rudbeck väckte därför förslag att fyra stycken af stipendierna
skulle anslås därtill, men det är obekant, om denna anhållan hos veder
börande rönte bifall. En stor motgång för Rudbeck inträffade, då
Magnus Gabriel de la Gardie år 1686 gick ur tiden. Anda till sin
lefnads slut hade nämligen han med oförmiuskadt intresse och stor
artad frikostighet omfattat detta Rudbecks arbete, och mecenat som
lian i ordets förnämsta betydelse alltid var, då det gälde att under
stödja literatur och konst, lemnade han bidrag härtill ännu under sina
sista år, då hans tillgångar i hög grad medtagits af den järnhårda re
duktionen, och hans ekonomiska ställning för öfrigt genom oredliga
förvaltares underslef befann sig i den värsta oordning.
Genom de bidrag, som från åtskilliga håll influtit, om också ej
alltid i tillräcklig mängd, hade arbetet emellertid pågått med den rask
het, att omkring 2,000 figurer voro färdiga i början af år 1687. Hit
tills hade den äldre Rudbeck ensamt haft öfveriuseendct och ledningen
af detta stora arbete, men nu begynte han däruti erhålla bistånd af
sin son, 01. Rudbeck den yngre, hvilken alt från sin ungdom med
ifver vinnlagt sig om naturvetenskapliga studier. Till ytterligare för-
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
