Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 - Swederus, M. B.: Olof Rudbeck d. ä. hufvudsakligen betraktad i sin verksamhet som naturforskare. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF RUDBECK DEN ÄLDRE.
beta desse 12 delar med inemot 7,000 figurer, hvarat man under loppet
af 16 år redan förfärdigat 3,200. Själf hade han satt fyra träsnidare,
hvilka han också lärt konsten, till arbetet utom den länge använde
ordinarie träsnidaren, men ännu fordrades ytterligare sex år med samma
arbetspersonal för att arbetet skulle blifva färdigt. Han kunde nog
sätta flere till arbetet, men hunne ej därmed, emedan han ”moste alla
ritningar sjelf först [i] utkast gifva, huru stora de skola blifva, ok medh
hwadh namn ok til hwadh classem de föras skola”. I de varmaste
ordalag uppmanar han Piper att på alt sätt befordra detta foster
ländska arbete och själf beklagar han sin oförmåga i detta afseende
samt tillägger med sin vanliga skämtsamma stil, hvari dock hans foster
ländska uppsåt framlyser: ”Gudh gifve att min pungh wore så rijk
af penningar som min hogh ok sinne att wilia giöra nogot til Gudz
namns ära ok min aldrakiäraste hiertans konungz tienst, dätt skulle
alt blifva där til upofrat, iagh skulle icke så mycket spara för migh,
att låta engång raka skegget af migh”.
Tack vare de båda Rudbeckarnes nit och verksamhet, hade emel
lertid det stora företaget skridit så långt fram mot sin fullbordan, att
den äldre Rudbeck på hösten 1699 kunde i bref till grefve Bengt
Oxenstjcrna uttala sin förhoppning, att om ett år kunna lemna på
trycket en del af detta verk, hvars förarbeten kräft sådan kostnad och
möda. För att ännu mera påskynda arbetet begärde och erhöll den
yngre Rudbeck på hösten 1699 ett års tjänstledighet för att kunna
mera odeladt egna sig åt detta botaniska arbete, hvarefter tryckningen
däraf begynte. I början af år 1700 voro redan 30 ark med 360 figurer
i ordning och den 21 September följande år hade 01. Rudbeck den
äldre den stora och välförtjänta glädjen att till universitetets kansler
få öfversända den andra delen, enligt ordningsföljden af detta stora
arbete, hvaråt Rudbeck gifvit namnet Campi Elysii, som pä svenska
öfversattes med ”Glysis Vald Vid samma tillfälle berättade han också,
att äfven den första delen af detta verk redan till hälften vore färdig,
men att arbetet därpå af penningbrist afstannat. Han uttalade dock
sin förhoppning, att B. Oxenstjcrna måtte hos konungen så bedrifva
saken, att det årliga underhållet från statskontoret ej måtte uteblifva.
Själf ville han göra alt hvad på honom berodde: ”iagh skal” skrif
ver han ”som en redligh soldat medh min fattiga pennewäria för
fäkta ok utsprida min elskeligaste konungz heder ok fäderneslandet/,
beröm så mycket nåntzin min krafter förmå”. Denna föreställning
gjorde troligen verkan och år 1702 utkom äfven första delen af Campi
Elysii. Orsaken, hvarför den andra delen utkom före den första, skall
längre fram uppgifvas.
I Joacli. Bursers herbarium firmas af 01. Rudbeck d. äldres band
åtskilliga anteckningar, hvilka sprida ljus dels öfver hans egna bota
niska insikter och dels öfver tillkomsten af hans ofvannämnda arbete
557
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
