Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Montelius, Oscar: Schliemanns upptäckter i Mykenæ och deras betydelse för den förhistoriska fornforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHLTEMANNS UPPTÄCKTER 1 MYKBNÆ.
års ålder gaf min fader till julklapp cn på dålig latin skrifven af
handling om de vigtigaste händelserna under det trojanska kriget samt
om Odysseus’ och Agamemnons äfventyr, kunde jag ej ana, att jag
trettiosex år senare skulle få lemna åt allmänheten ett verk öfver
samma ämne, sedan jag haft den stora lyckan att med egna ögon se
skådeplatsen för detta krig och de hjältars fädernesland, hvilkas namn
blifvit odödliga genom Homeros. Så snart jag kunde tala, förtäljde
min fader för mig de homeriska hjältarnes bragder. Jag älskade dessa
berättelser. De förtjuste mig och fylde mig med den högsta entusiasm.
De första intryck ett barn mottager utplånas ej sedan under hela dess
lif; och, ehuru det blef min lott att vid fjorton års ålder bli anstäld
i en handelsbod uti den lilla mecklenburgska staden Flirstcnberg, i
stället för att få fullfölja den vetenskapliga banan, för hvilken jag
kände cn utomordentlig fallenhet, bibehöll jag städse samma kärlek
till forntidens ryktbare män, som jag insupit under min första barndom”.
Under fem och ett hälft års tid var Schliemaun nu hela dagen,
från kl. 5 på morgonen till kl. 11 på kvällen, upptagen i boden med
att sälja sill, smör, bränvin, mjölk och salt, hvarunder han endast kom
i beröring med samhällets lägre lager. Han hade ej ett ögonblick
ledigt till studier, utan glömde däremot det lilla han lärt. Det oaktadt
förlorade han ej lusten att lära. ”Så länge jag lefver, berättar han,
skall jag aldrig förgäta den afton, då en drucken mjölnare kom in i
boden. Han var son af en protestantisk prest i en by nära Teterow
och hade nästan slutat sina studier vid gymnasiet, då han blef rele
gerad för sitt dåliga uppförande. För att straffa honom härför lät
hans fader honom blifva mjölnare. Missnöjd med sin lott gaf den
unge mannen sig till att dricka, hvilket dock ej kom honom att
glömma sin Homeros. Nu recitcradc han för oss i boden en hundra
verser därur med iakttagande af rytmen. Ehuru jag ej förstod ett
ord, gjorde det melodiska språket ett djupt intryck på mig, och jag
grät bittra tårar öfver mitt olyckliga öde. Tre gånger fick jag
honom att upprepa för mig dessa gudalika verser, i det jag betalade
honom med tre glas bränvin, som jag köpte för de slantar hvilka ut
gjorde hela min förmögenhet. Från det ögonblicket upphörde jag aldrig
att bedja Gud om den nåden, att jag skulle få lyckan lära mig gre
kiska». Huru mången har ej i sin ungdom haft bekymmer af helt
annat slag för de klassiska språken!
Mykenæs skatter hade troligen ännu i dag hvilat orörda, om den
unge Heinrich ej i tid fått lemna sin plats i hökarebodeu. Den händelse,
som för honom öppnade en ny och lysande bana, såg dock i början
ut som en olycka. Då han en dag skulle lyfta ett fat, som var alt
för tungt för honom, skadade han sitt bröst, så att han började hosta
blod och ansågs oduglig att fortsätta sitt förra arbete. I sin förtvilian
gick han till Hamburg, där han i November 1841 lyckades få plats
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
