Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Montelius, Oscar: Schliemanns upptäckter i Mykenæ och deras betydelse för den förhistoriska fornforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHLIEMANNS UPPTÄCKTER I MYKENÆ.
Redan 1874 hade Schliemann företagit förberedande undersök
ningar i Mykenæ och på hösten 1876 utförde han de gräfniugar, för
hvilka vi nu gå att lemna en redogörelse. Han använde en betydande
arbetsstyrka, under en lång tid 125 man och 5 hästkärror. Man har
med skäl gjort den anmärkningen, att det är omöjligt att med en så
dan mängd till största delen ovana arbetare utföra undersökningen
med nödig noggrannhet och försiktighet. Också lär det vid de seder
mera af grekiska forskare fortsatta gräfningarna hafva visat sig, att
många och dyrbara saker hittats i den af Schliemanns arbetare bort
kastade jorden. Men å andra sidan bör man taga i betraktande, att
ett annat förfaringssätt måhända varit omöjligt vid de förhållanden,
under hvilka Schliemann arbetade. De oväntadt dyrbara fynd
Schliemann gjorde i Mykenæ förvaras nu i Atens museum.
Mykenæ låg i nordöstra delen af Peloponnesos, nära en svensk
mil från Argos, mellan denna stad och Korintos. Mykenæs blomstrings
tid skall enligt skaldernas berättelser hafva varit den, då staden
styrdes af Pelopiderne, konungarne af Pelops hus, bland hvilka Atreus,
Pelops son, var den förste. Atreus’ son Agaraemnon, som äfven
hade sitt säte i Mykenæ, var på det trojanska krigets tid den
mäktigaste bland grekernas konungar. Efter hans sorgliga slut, och
isynnerhet efter den doriska invandringen till Peloponnesos, som
skall hafva egt rum ett par mansåldrar efter Trojas fall, sjunker
emellertid Mykenæs makt, under det att Argos istället blir den mest
betydande staden i denna del af Grekland. Mykenæ egde dock
länge bestånd som själfstäudig stat, och dess innevånare deltogo
tappert i kampen mot perserna både vid Thermopylæ och Platææ
(åren 480 och 479 före Kr.), hvarför Mykenæs namn, jämte de andra
städers hvilka haft’förtjänst om Greklands räddning, inristades på en
bronspelare helgad åt den delfiske Apollo *). Argos, som afhållit
sig från deltagande i frihetskampen, skall då hafva nppfylts af af
und och öfverföll kort därefter Mykenæ, hvilket eröfrades (år 468
f. Kr.). Stadens innevånare blefvo argivernas slafvar, en tiondedel af
deras förmögenhet helgades åt gudstjänsten, och deras stad förstördes
i grund. Enligt en på Augusti tid lefvande författare, Diodorus
Siculus, som skildrar stadens fall, lär denna till hans tid hafva för
blifvit öde. Schliemann tror sig väl hafva funnit spår däraf, att
stället varit bebodt under fjärde och tredje århundradena före Kr.,
men dessa spår synas vara osäkra, och platsen kan i alla händelser ej
hafva varit af någon betydenhet, då ingen författare nämner ett ord
*) Denna bronspelare står nu på den gamla hippodromen i Kostantiuopel, dit
den sannolikt fördes af Konstantin den store.
651
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
