Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Montelius, Oscar: Schliemanns upptäckter i Mykenæ och deras betydelse för den förhistoriska fornforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
ligen sluten framtill och hvilar på tvä fyrekriga hjul, af hvilka dock
såsom vanligt, af det skäl vi nyss omnämnde, endast det ena är syn
ligt. På samma sätt är endast den ene af de båda hästarne tecknad;
tyglarne äro afbildade, men icke vagnsstången. Framför hästen står
en man, som i sin vänstra hand håller ett svärd, hvars klinga har en
annan form än den å det andra här afbildade svärdet.
Åfven å den sydligaste af de tre till första grafven hörande stenarne
är en på en vagn stående man framstäld, och äfven här ses framför
hästen en annan, på marken stående man, hvarjämte också denna sten
är prydd med spiralsirater, ehuru dessa äro anordnade på annat sätt
än å fig. 3.
Vid foten af den först omtalade grafstenen, liksom vid foten af
de flesta andra, fann Schliemann en mängd aska och däribland in
blandade djurben, utan tvifvel lemningar af offer förrättade på grafven,
ett bruk som de grekiska författarne från en senare tid ofta omtala.
Sedan de tre grafstenarne borttagits och på nära 3,5 fots djup
under den plats där de stått, fann Schliemann två smala på hvarandra
liggande, släta hällar och vid deras ena ända en kortare, snedt stående
dylik häll. Då han gräfde djupare, påträffade han i fyllningen åt
skilliga guldbelagda knappar, och andra prydnader samt en mängd
bitar af lerkärl, af hvilka några tydligen höra till en senare tid än
man kunnat vänta. Detta antydde, att grafven icke var orubbad, hvil
ket ock bekräftades, då man trängt ned till dess botten.
Grafven, uthuggen i den sluttande klippan till ett djup af något
mer än 11 fot på ena sidan och 18 fot på den andra, är 22 fot lång
och nära 12 fot bred vid bottnen; längdriktningen är norr—söder.
Alla fyra sidorna voro beklädda med en tre fot tjock mur af sten
och lera, som således förminskade den nyss angifna bredden till hälften.
Dylika murar funnos äfven i de andra grafvarne.
Tre personer hade blifvit nedlagda i denna graf, på omkring tre
fots afstand från hvarandra, med hufvudena åt öster och fotterna åt
väster; de lågo således tvärs för grafven. Det mellersta liket hade
tydligen blifvit plundradt, hvilket visar sig både däraf, att de öfver
de båda andra såsom vanligt befintliga lagren af hvit lera och kiscl
stenar här saknades eller voro rubbade, och däraf att nästan inga
guldprydnader funnos vid detta lik, under det att de andra voro rikt
utstyrda med sådana smycken. Denna grafplundring bevisas också af
de många små prydnader hvilka, såsom vi nyss nämdc, hittades i
grafvens fyllning och hvilka tydligen tappats vid det hastiga upp
stigandet ur den djupa grop man måst gräfva för att åtkomma de i
grafven nedlagda dyrbarheterna. På detta sätt kunna vi ock förklara
närvaron i fyllningen af de lerkärlsbitar som höra till en senare tid
än själfva grafven. Schliemann anser sig pä grund af dessa lerkärls
beskaffenhet kunna sluta till, att grafven plundrats redan före Mykenæs
662
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
