Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Montelius, Oscar: Schliemanns upptäckter i Mykenæ och deras betydelse för den förhistoriska fornforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
De upptäckter, om hvilka vi nu sökt gifva en föreställning, hafva
med skäl ådragit sig en mycket stor uppmärksamhet redan på grund
af det materiella värdet af det man här funnit. Ensamt de i de fem
grafvarne på agora af Schliemann anträffade guldarbetena hafva en
vigt af mer än ett hundra svenska skålpund, hvilken guldmassa nu
motsvarar mer än 100,000 kronor. Det här funna guldet är dock af
underordnad betydelse i förhållande till det vetenskapliga värde som
fynden ega, då Schliemann genom dessa lyckliga upptäckter på en
gång lärt oss känna en hel sida af den grekiska kulturhistorien, om
hvilken man förut kände nästan intet. Af dessa fynd kunna vi äfven
lära, till hvilken hög grad af odling ett europeiskt folk kunnat höja
sig redan på en tid, då det ännu ej förstod att använda järnet. Det
torde nämligen vara obestridligt, att den tid till hvilken de fem här
O O 7
ofvan beskrifna grafvarne höra är äldre än bronsålderns slut i Grek
land, hvilket bevisas af den stora mängden där funna bronsvapen,
under det att Schliemann uttryckligen säger, att intet spår af järn
upptäckts i någon af dessa grafvar.
Redan de homeriska sångerna omtala emellertid järnet såsom kändt
och i bruk hos grekerna, om än det vanliga ämnet till svärd och
andra vapen ännu var brons. Den fullkomliga frånvaron af järn i de
af Schliemann på Mykenæs agorå upptäckta grafvarna synes således
tala för, att dessa tillhöra en äldre tid än Homeros’ sånger, åtmin
stone i den form hvari dessa nu föreligga. Att dessa sånger och de
fem grafvarne ej äro samtidiga torde för öfrigt bestyrkas däraf, att de
i de senare nedlagda liken behandlats på helt annat sätt än det som
beskrifves hos Homeros, hvilken (såsom vi redan sid. 660 nämnt) om
talar likbränning på bål såsom vanlig hos grekerna.
Schlicmann är öfvertygad därom, att de fem grafvarne på agordn
i Mykenæ innesluta kvarlefvorna af konung Agamennon och dem
som jämte honom, vid återkomsten från Troja, mördades på anstiftan
af hans trolösa maka Klytemnestra och hennes älskare Ægistos. Att
det varit mycket framstående, troligen kungliga personer, som här blifvit
jordade, visas både af grafvarnes innehåll och deras belägenhet, men
något bevis för att Agaraemnon här hvilar, torde icke finnas, liksom
det å andra sidan väl är så godt som omöjligt att bevisa, det han icke.
är begrafven här. Den omständigheten, att de i fråga varande graf
varne af de skäl, som vi nyss antydt, tvifvelsutan äro äldre än de
homeriska sångerna i dessas nuvarande form, får tydligen icke an
föras såsom bevis därför, att grafvarne icke kunna vara från Agamem
nons tid, emedan de händelser Homeros i sina sånger skildrar måste
för så vidt som de verkligen egt rum hafva timat långt före
den tid, då dessa sånger fingo den form, i hvilka vi känna dem.
Att i århundraden före Kristi födelse uttrycka de mykeniska graf
varncs ålder är ännu mycket svårt, just emedan de äro helt och hållet
672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
