Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PERIODINDELNINGEN INOM DEN SVENSKA LITERATURHISTORIEN.
den nyare tidens början, men fullkomligt förkväfvas kunde den icke:
den nationela andan klädde sig blott i en ny drägt. Bevis härför lerana
så väl drottning Margareta af Yalois och Rabelais som Ronsard oeh
framför alt den märkliga satir, hvilken under religionskrigens olyckor
stälde sanningens spegel för samtiden och förberedde Henrik IV:s
tronbestigning. Men hvad denne monark var för Frankrike såsom
stat, det var Frangois Malherbe för det franska språket och dess
literatur, och det af dessa bägge grundlagda verket fick snart sitt
krönande slut genom Richelieu och Franska akademin. Till och med
Corneille och Racine, som annars kläda sina tankar i så abstrakt ideala
former, hafva icke undgått att vara speglar för sin tid,- Corneille af
Frondens, Racine af Ludvig XIY;s, och sjelfve Boileau har i sina sa
tirer låtit tiden skåda sina drag, medan Moliére med hela sin komedi,
men framför alt med den högst stående, aristophaniskt gripit in i
tidens både sociala och politiska lif.
Hafva sålunda femtonhundratalet eller den egentliga renässansens
O O
och sextonhundratalet eller den abstrakta klassicitetens tidehvarf varit
spegelbilder af det historiska lifvet i Frankrike, så blir detta så mycket
mera tillfället med den efter Ludvig XIV:s död inträdande upplys
ningens tid under den strid mot fördomar, onatur och ofrihet, som
då fördes på alla mänskliga områden, och där härförarne voro Yoltaire
och Rousseau, Diderot och Beauraarchais. Ja, själfva revolutionen
fick, huru föga gynsam den än var för vitterhetens främjande, sitt ut
tryck äfven i dramatik och skådcspelskonst genom Joseph-Marie Chénier
och Talma. Hvilken betydelse sedan Chateaubriand och M:me de
Stael hade för poesins pånyttfödelse vid det nya århundradets in
träde och den nya ordningens införande med det napoleonska kejsar
dömet, är bekant, likasom äfven att reaktionen efter 1815 fick sitt
lifslcfvande uttryck i den nyromantik, som dock efter 1830 slog om
och vardt revolutionär både till innehåll och form, och som efter 1848,
med bibehållande af sitt innehålls ytterliga frihet, i formen öfvergick
till en realism, hvilken i hänsynslöshet länge sedan tyckes ha nått
gränsen, utan att dock en reaktion inträd t, och en sådan skall tro
ligen först inträda med nya sociala och politiska förhållanden.
Men ett land, som täflar med Frankrike i att vara ett mönster
land i den här framstälda meningen, är England. Samtidigt där
med, att landet under ”King John” fick sitt första stora frihetsbref,
framträdde det engelska språket och fick sin särskilda literatur, och
när ”Svarta prinsen” vann sina stolta segrar öfver fransmännen, fick
denna literatur sin förste store författare i Chancer. Imellertid var det
först vid midten af femtonhundratalet eller vid tiden för drottning
Elisabets tronbestigning, som den engelska literatureus stora skede
började och både i prosa och poesi, i vetenskap och vitterhet, genom
Bacon, Shakspeare oeh Spencer gaf luft åt de tankar och bilder, som
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
