Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF 111 OCH KATARINA 11 XrEN 17 83 84.
del al’ Markoffs samtal med konungen i Rom. Det var utan tvifvel
Markoffs bref, äfvensom danska hofvets klagomål öfver Sveriges ho
tande rustningar, som föranledde kejsarinnan att nu på diplomatisk
väg uppträda mot Sveriges förmodade planer. Hon lät först underrätta
Nolcken, att från Köbenhavn ingått klagomål öfver de svenska rust
ningarna och att hon, om det verkligen komme till krig, skulle se sig
försatt i den obehagliga nödvändigheten att bistå Danmark emot
Sverige *). Därpå befalde hon sin chargé d’affaires i Stockholm, ryske
generalkonsuln Ruckman, att för grefve Creutz uppläsa en note af lik
nande syfte. Creutz svarade, att danska hofvet sannolikt utspridt dy
lika rykten, för att därigenom så mycket lättare samla sinnena kring
den nya styrelsen samt för att ådraga sig kejsarinnans uppmärksamhet;
Sverige tillämnade intet anfall mot Danmark, utan satte sig endast i för
svarsskick, hvilket vore så mycket nödvändigare, som Danmark rustade
och man väl sett prof på danske kronprinsens karaktär, men ännu icke
på hans fredskärlek**). Det är föga sannolikt, att denna förklaring ansetts
tillfredsställande, så mycket mindre som kejsarinnan snart erhöll under
rättelse om konungens besök i Paris och hans underhandlingar med
franska hofvet. Väl kunde hon icke ega positiv kännedom om andra för
bindelser, än handelsfördraget emellan Sverige och Frankrike af d. V?
1784, hvilket Creutz på konungens befallning visade Ruckman, innan
det ratificerades, men hon anade tvifvelsutan, att det ej stannat därvid.
Underrättelserna om kejsarinnans deklaration och Danmarks rust
ningar hafva sannolikt ej varit så alldeles ovälkomna för konung Gustaf,
som man möjligen kunnat vänta. Han befann sig sedan den 7 juni
i Frankrikes hufvudstad, och sedan han där bragt det ofvan nämda
handelsfördraget till afslutning, hade han med franska hofvet inledt
underhandlingar om ett hemligt politiskt förbund af vidtgående syfte;
han framstälde till det franska hofvet vissa förslag, rörande hvilka
Ludvig XVI den 6 juli 1784 höll en konferens med grefve de Ver
gennes och baron de Breteuil. Hvari Gustafs förslag bestått, är icke
fullkomligt bekant, men af Vergeunes’ redogörelse för nämda kon
ferens samt öfriga skrifvelser, som växlades i denna sak ***), kan man
lätt sluta, att han önskat gifva det tillämnade förbundet en mera offen
siv karaktär med hänsyn till Sveriges grannar, särskildt Ryssland,
denna ”ofantliga koloss”, hvilken han framstälde såsom ej blott Sve
riges, utan äfven Frankrikes oförsonlige fiende samt en ständig fara
för Europas säkerhet och lugn. Det var tydligen konungens plan i
detta ögonblick, att Sverige skulle genom stora subsidier af Frankrike
(han äskade först 20 mili. livres inom tre år) sättas i stånd att blifva
en betydande militärmakt, och att han därpå skulle under en lycklig
konjunktur genomdrifva sina stora nordiska planer med Frankrikes
*) Nokken till K. M. d. 15/2 B raaj 1784.
**) Creutz till kon. d. 4 juni 1784. Afskr. i Tengb. saml.
***) Se G. Andersson, Handl, ur v, Brinkmanska arkivet, 11, s. 38 ff. 98. Geffroy,
Gustave 111 et la cour de France, 11, p. 41 t£.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
