Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’) Med eller utan tillagdt Fru.
A. F.
Rättelse;
NORDISK TIDSKRIFT.
det är en gudinna, äldre än den asaläran framställer, vanakultens och götarnes
högsta gudinna, Tors eller Gofars maka, den s. k. Gomor eller Godmoder,
som skänkt sitt namn åt dessa af folktron så högt i ära hållna stenar. Efter
en längre undersökning visar förf., att denna Goda Moder är den samma som
tyskarnes Huldra eller Holda och Hvita Frun samt den nordiska folktrons
Skogssnufva och Lamhergsfrun, men hon är såsom förut nämts Yana-Tors ge
mål, åskans och regnets herskarinna och bär såsom sådan äfven namnet Frigge
eller Frigg *). Detta är en af de få gudoraligheter, af hvilka ett bestämdt minne
till senare tid fortlefvat bland allmogen. I Värend säger man ”helga Toregud
och Frigge” om torsdagens helighållande och att i flera trakter af vårt land
åskan fattas som ett kvinligt väsen, framgår af Lundgrens arbete: Språkliga in
tyg om Hednisk gudatro i Sverige (s. 44). Denna Goda Moder är som namnet
antyder en god, en alt ombesörjande moder. Hon motsvarar också de gudom
ligheter, Olaus Magnus omtalar, dä han efter att hafva närat Odinskulten
säger: ”dessutom funnos i nordanlanden tempel och heliga rum, helgade åt
Diana och Geres’’. När katolicismen ej kunde tillintetgöra denna Geres eller
Goda Moder, omgestaltade hon henne till Jungfru Maria, hvilken äfven er
höll den Goda Moderns benämning, Vår Fru. ”Vårfrudagsfesten, som firades
med stor högtidlighet den 15 Augusti för att nedkalla välsignelser öfver all
jordens frukt” (s. 97), tyder på att den heliga Jungfrun hyllades liksom Tors
maka såsom en fruktbarhetens gudom. Genom att grundligt undersöka den
gamla Eddasången Fjölsvinnsmdl samt folkvisan om Hertig Silfverdal och
sagan om Prinsessan på glasberget, hvilka båda i mycket påminna om den
nämda sången, söker förf. slutligen visa, hvilka de helgedomar äro, där den
Goda Modern dyrkades, där hon för att tala med förf:s egna ord (s. 113)
”tillbads såsom en molnens gudinna, som genom sin delaktighet i herraväldet
öfver åskan och regnet beskärde jorden fruktbarhet och hade makt att för
läna menniskorna hälsa och välstånd. Det är af denna hennes herskaretid
minnet ännu lefver i folktron. Hon påstås till och med ännu finnas till;
men i stället för att fordom hennes boning stod högt ofvan de regnförande
molnen, så står den nu djupt under något på jorden befintligt vatten, ett
kärr, en brunn. Här sitter hon, liksom fordom, i kretsen af själar: och där
för säges om de nyfödda barnen, att de ”hemtas ur brunnen”. Liksom for
dom visar hon sig ännu på jorden och gifver menniskorna prof på sin väl
vilja och makt”. Såsom exempel härpå anför förf. en tämligen ny sägen om
Lamhergsfrun, som den Goda Modern kallades i Karlstadstrakten, och härmed
afslutar han äfven sitt ytterst intressanta arbete.
Sådant är hufvudsakliga innehållet af denna d:r Brobergs bok, hvilken
man lägger från sig med verklig saknad; och förf. kan vara fullt förvissad
om, att fortsättningen af hans arbete emotses med väntan och glädje af alla,
som hysa något intresse för våra forntida minnen.
s. 130 rad 2 står kun lås kan
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
