Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÄNNISKANS NORMALA SÖMN OCH HRÖM.
Ur sig själf, hafva vi redan svarat. Visserligen, dock icke genom ska
pande af ett fullkomligt nytt. utan genom förnyande af ett redan be
fintligt innehåll, till sina elementer gifvet ursprungligen genom yttre
sinnesverksamhet, hvilken således i alla händelser bildar förutsätt
ningen för den inre. Man måste nämligen antaga, att hvarje för
nimmelse öfverhufvud lemnar efter sig ett starkare eller svagare in
tryck, ett mer eller mindre tydligt spår, d. v. s. frambringar så väl
hos själen en viss riktning och beskaffenhet, som ock hos dess or
ganer en motsvarande materiell förändring. Emellertid blifva dessa
intryck, i raon af sina efterföljares mängd och styrka småningom un
danträngda och sjunka tillbaka i själens omedvetna djup, likvisst blott
för att åter dyka upp, så snart en liknande eller på annat sätt ined
dem samhörig förnimmelse enligt vissa s. k. associationslagar ansluter
sig till den kvarlemnade dispositionen hos själen och dess organer,
samt låter denna öfvergå i verklighet. Ar en första associationsgruud
gifven, kan denna sålunda väcka till lif ej blott en enskild förnim
melse, utan hela serier af dylika, alt i enlighet med nämda lagar,
vid sin tillämpning dock väsentligt modifierade dels af individua
liteten, sådan denna framträder i olika temperament, lefnadssätt och
böjelser, dels af de associerade förnimmelsernas egen art, liflighet,
styrka o. d.
Visserligen kan det ofta vara svårt, om icke omöjligt, att till dess
uppkomst förklara såväl själfva associatiousgrunden eller den första
länken i kedjan, som ock de därtill anknutna förnimmelsernas samman
hang sinsemellan. Med blixtens hastighet ilar fantasin stundom mellan
de mest olikartade föremål. An befinna vi oss t. ex. midtinne i socia
lismen, än på lycksalighetens ö, än skymtar Rafaels madonna, än Mefi
stofeles förbi vår inre blick, utan att vi i någotdera fallet kunna göra
oss reda för anledningen till dessa själens vidunderliga ”salti rnortali”.
Dylika oförklarliga öfvergångar bemärker äfven tänkaren stundom
i sin meditation, skalden i sin diktning och hvarje människa dess
utom i det dagliga umgänget med därunder förekommande samtal.
Emellertid kan förbindelsen ofta ligga i en föreställning eller före
ställningsserie, som varit så svag och kanske äfven haft så kort till
varo, att dess reproduktion är omöjlig, eller måhända i en kroppslig
känsla, hvilken stått i något omärkligt samband med vissa bilder och
tankar. I allmänhet böra vi härvid reflektera på tvänne hufvud
sanniugar: att nämligen hvarje företeelse inom vår inre eller yttre
utveckling med nödvändighet framgår ur en bestämd grund, ett visst
föregående vilkor, och vidare att i hela denna serie af grunder och
följder på intet ställe något språng, något afbrott gifves. Äfven den
skenbart obetingade eller godtyckligt frambragta bcgynnelseleden i
en associationskedja måste således i sin ordning hafva en grund och
likaledes mellan de särskilda förnimmelserna därinom ett verkligt
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
