Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÄNNISKANS NORMALA SÖMN OCH I)RÖM.
drömmen verkställa de till dess idékrets hörande handlingarna. Åt
minstone är alt sträfvande i denna riktning städse förenadt med en
tryckande känsla af vanmakt och ängslan och stöter dessutom vid
hvarje steg på oöfvervinnerliga svårigheter. En fara t. ex. hotar oss;
vi försöka att fly, men tycka oss under outsäglig ångest liksom fast
naglade på stället. Man har beslutat sig för en resa, men blir aldrig
färdig med inpackningen, och äfven om man verkligen hinner så långt,
kan man i alla händelser vara säker på att komma för sent till järn
vägen eller ångbåten. Den länge efterlängtade balen nalkas måhända
redan sitt slut och ännu är toaletten ej i ordning; ännu står den
unga damen med förtviflan i hjärtat framför spegeln, letande efter
knappnålarne och andra lika oundgängliga artiklar, hvilka tyckas form
ligen ha sammansvurit sig mot h,enne i ändamål att förhindra aftonens
nöje. Med ett ord alt hvad vi i drömmen företaga oss går vanligt
vis bakvändt, lamt och osäkert, så väl i fråga om tankeverksamheten,
som då det gäller att fatta och genomföra ett beslut. Att följaktligen
under ett dylikt vanraaktstillstånd hos det personliga lifvets styrande
principer fantasin, numera hvarken öfverväldigad och fördunklad af
den yttre verkligheten, eller tyglad och kritiserad af förståndet, så att
säga tager tillfället i akt för en fullkomligt obehindrad utveckling i
bild och handling af hela sin rika och djärfva skaparkraft, är åtmin
stone ej mera oförklarligt än hvilket annat som hälst bland de mänsk
liga själsfänomenen.
Sålänge drömfantasin ännu uföfvar sin oinskränkta makt öfver
själen, förekommer aldrig det bestämda medvetandet af att vi drömma.
Icke desto mindre händer någon gång, att vi liksom skaka af oss hela
det okritiska tillståndet, sönderrifva illusionens slöja och börja komma
underfund med gyckelbildernas egentliga art och värde. Vi befinna
oss t. ex. i en svår belägenhet, äro omgifna af mångfaldiga faror och
se oss ängsligt omkring efter hjälp. Då uppstår med ens den trö
stande tanken, at;t det hela ju blott är en dröm. Likaledes kan denna
alt efter sin angenäma eller oangenäma beskaffenhet fullkomligt af
siktligt fortsättas eller afbrytas, hvilket utvisar att äfven den fria viljan
småningom börjar återtaga sitt förlorade välde. Vanligtvis är nämda
inträdande af det personliga lifvets yttringar därjämte en början till
uppvaknande, hvilket som bekant äfven kan blifva en följd af själfva
lifligheten särskildt hos skräckfulla drömmar, där vi genom situationens
egen art försättas i ett själstillstånd, som bortjagar sömnen. Stöter
någon en dolk i hjärtat på oss, så blifva vi merendels genom uppvak
nandet räddade från döden och dess fasor. Tycker man sig under
drömmen falla i sjön eller störta ned från en höjd, vaknar man till
och med oftast, innan djupet hunnit emottaga sitt offer.
I det drömmen själf vid uppvaknandet visar sig såsom dröm, får
erinringen af densamma tillika betydelsen af dess upphäfvande i med-
Nordisk Tidskrift. 1879.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
