Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÄNNISKANS NORMALA SÖMN OCH DRÖM.
sade jag: drömmen är sann; din dotter får du aldrig mera se i detta
lifvet; hon är död.”
Bn tysk dam, gift med en officer, hvilken sedan någon tid legat
i fält mot fransmännen, uppvaknade plötsligt om natten med ett sön
derslitande skri och berättade för sin kammarjungfru, att hon hade
sett sin älskade dö vid en af några träd omgifven källa. En annan
officer i blå uniform hade bemödat sig att hämma blodet, som ström
made ur ett stort sår i sidan. Hon sökte lugna sig och somnade åter
in, men fick efter en stunds förlopp samma dröm och föll inom kort
i en häftig hjärninflaramation. Åter tillfrisknad, aftecknade hon ur
minnet stället, där hon sett sin man dö och officeren, som stått vid
hans sida. Fyra månader senare, under hvilken tid man för henne
omsorgsfullt dolt makens verkligen timade bortgång, får hon i kyrkan
se en person, vid hvars anblick hon utstöter ett skri och faller i van
makt. Det var samme officer, som i drömmen visat sig för hennes
blickar och nu, då omsider teckningen blifvit honom företedd, noga
igenkände alt, källan, träden och den döendes läge. Denne hade ännu
i sista ögonblicket uttalat sin hustrus namn och drömmen således i
detta fall antagligen varit närmast föranledd af den magiska, out
grundliga själskommunikation, hvilken stundom äfven yttrar sig så,
att olika till och med långt åtskilda personer samtidigt kunna hafva
samma dröm.
Att många och kanske de flesta bland dessa själslifvets märkliga
företeelser låta förklara sig på helt naturlig väg att mången såsom
profetisk ansedd dröm i själfva verket blott uttalat t. ex. en hemligt
närd förhoppning eller farhåga, att likaledes mången plötsligt upp
klarnande hågkomst breder ett oväntadt ljus öfver någon punkt i det
förflutnas natt vilja vi ingalunda bestrida. Men alltid kvarstå
doek fakta af detta slag, inför hvilka forskningen måste ödmjukt böja
sin segerkrönta hjässa och i barnslig tro och tillbedjan sjunka till den
Eviges fot.
”Lifvet är en dröm”, säger skalden, och där ligger en djup san
ning i dessa ord. Ty liksom vi i drömmen äro öfvertygade om verk
ligheten af fantasins gyckelbilder, så tror ock en stor del af mänsklig
heten, att denna veriden med alt hvad däruti är, att detta lifvet med
alla dess växlingar af glädje och sorg, lycka och olycka, är det enda,
det sant verkliga. Men en gång skall dock uppvaknandet ske, en
gång skall illusionen fullständigt skingras, då vetandet, efter att hafva
blottat tomheten hos de jordiska idealerna, segrande räcker tron han
den i morgongryningen af mänsklighetens nya dag. När en individ
dör, somnar ett organ af mänskligheten in; men när alla organerna
sofvit ut, när natten är förliden och uppståndelsens sol skiner öfver
grafvarne, då är ock mänskligheten fullsöfd, samt vaknar upp, styrkt
och vederkvickt, till den nya dagens arbete, i större kraft och större
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
