Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITEHATURÖFVERSIKT.
nordmän, emedan det ej finnes något exempel, att ett likljudande folknamn
uppstått på två ställen. Detta sista är dock oriktigt, ty östmän t. ex. brukades
både i Norge och på Island, betecknade icke detsamma och hade således upp
stått pä skilda häll. På Island menades därmed företrädesvis norrmän, i Norge
äter svenskar. I fullständig analogi härmed kan man tänka sig ordet normanner
och nordmän uppkommet hos franker och danskar (eller götar). Hos de förre
betecknades därmed alla skandinaver och måhända i början företrädesvis danskar
såsom närmast boende, hos danskarne åter blott norrmän, hvilka lånade ordet
och togo det till eget folknamn. Såsom stöd för sin åsikt, att norrmännen
tagit initiativ i vikingatågen, anför Storm vidare de geografiska förhållandena,
enär det första anfallet skedde på gränsen mellan Skotland och England, och
det således ligger närmare till hands att antaga, att det utgått från Norges
västkust öfver de skotska öarna längs Skotlands ostkust än från det aflägsna
Danmark, och detta så mycket mera, som Alcuin just i anledning af detta
anfall citerar Jeremias ord: "nordanefter skall ondt korama öfver alla dem,
som i landet bo”, och som äfven vikingatågens riktning framdeles synes antyda,
att vikingarne utgingo norr ifrån och trängde alt mera mot söder. Emellertid
har Steenstrup i andra delen af sitt arbete till fullo ådagalagt, att på dessa
sistnämnda geografiska förhållanden ingenting är att bygga, och hvad Alcuins
vitnesbörd beträffar, bör man komma i håg, att han vid denna tid icke vistades
i England utan i Tyskland och således väl kunde tänka sig olyckan kommen
norr ifrån, om den också icke var det i förhållande till Lindisfarne, där det
första anfallet inträffade. Eör öfrigt är det ytterst vanskligt att bygga teorier
på denna tids angifvande af väderstrecken, som ofta var mer än oegentligt.
Vidare anför Storm ett ställe i en engelsk krönika, som vid 787 med
delar, att i kung Beorhtrics dagar (785—800) kommo ”111 scypu Noröraanna
of HaereÖalande”, hvilket han öfversätter: 3 nordmännens skepp från Hörda
land, och får således ett påtagligt bevis för sin norska teori. Emellertid ätergaf
redan Munch Haereöaland med Hardeland, Hardesyssel (i Jylland), emedan han
icke kunde antaga, att vikingatåg i en så forn tid utgått från det västanfjällska
Norge. Steenstrup fäster nu uppmärksamheten på, att ingalunda alla handskrifter
af angl. krönikan hafva orden ”of HaereÖalande”, och att de äfven saknas i de
latinska öfversättningarna (liksom ock ordet Nordmanna). Då nu vikingarne
i sitt första uppträdande aldrig benämndes med stamnamn utan endast hed
ningar, sjöröfvare, främlingar eller dylikt, synes man ega skäl att antaga, att
den ursprungliga texten blifvit vanstäld, och detta bestyrkes däraf, att en latinsk
öfversättning återger orden ”of Hæredalande” med ”prædationis causa”. Med
ledning häraf antager Steenstrup ganska sinnrikt, att krönikans ord ursprung
ligen varit ”oferhærian j)æt land”, och sannolikheten för detta antagande är
verkligen så stor, att man kan hoppas, att Haereöaland för framtiden upphör
att spöka i vikingatågens historia *). Storms öfriga bevis för att norrmännen
öppnat vikingatågen göra icke till fylles, men Steenstrup har icke häller lyckats
framdraga något afgörande bevis för att de första vikiugarne varit danskar.
Väl har han ådagalagt, att Danmark från början af 800-talet stod i handels
förbindelser med Erisland och Flandern, och finner antagligt, att krigsskeppen
följt samma väg som handelsskeppen, och detta må vara ett skäl att antaga,
att Danmark utsändt de första skeppen till fastlandet, men då man å andra
sidan vet, att de skotska öarna i början af samma århundrade voro vikingabol,
ligger det minst lika nära till hands att antaga, att de första tågen mot norra
England och Irland därifrån utgått. Ty om också ett bevis för, att de första
vikingarne till fastlandet voro danskar, ligger däruti, att vikingarne i franska
*) Markeligt nog haller K. Maurer iinuu på Storms tolkning af HsereÖaland som Hörda
land i sin recension ofver Steenstrups andra del i Jenaer Literatur-Zeituug 1878 Nr 51.
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
