Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
åskådning skiljer sig från densamma. Enligt Lotze äro den organiska
kroppens lifsföreteelser icke väsentligen skilda från den oorganiska na
turens och uppstå likasom dessa i följd af materiella massors samver
kan; rncn den medvetna och tänkande själen kan icke betraktas såsom
uppkommen genom samverkan af åtskilda delar, utan blott såsom enhet.
Enligt materialisterna äro deremot de andliga funktionerna icke mindre
än de fysiska resultater af materiella delars rörelse och växelverkan.
Bland de tyska materialisterna må nämnas Vogt, Molcschott, Buchner,
Hæckel, Czolbe och Diihring, äfvensom Strauss i hans sista arbete: der
alte und der neue Glaube. De tre förstnämnda ega i vetenskapligt
hänseende föga betydelse. Strauss’ skrift, för hvilken vi på annat ställe
redogjort, *) är en icke oskickligt gjord resumé af materialismens läror
förenad med ett fullkomligt misslyckadt försök att på dessa läror grunda
en etik, och för öfrigt uppfyld af luckor i bevisningen; ett vigtigt stöd
för sin lära finner han i den s. k. Bathybius Hæckelii, hvilken se
dermera bevisats vara en illusion. Ernst Hæckel, prof. i Jena, är
isynnerhet bekant genom sitt försök att, utgående från Darwinismens
principer uppställa en menniskoslägtets stamtafla. Ehuru själf natur
forskare har han dock icke varit utan inflytande på den tyska filosofien,
likasom han å andra sidan bidragit därtill, att naturforskarne nu täm
ligen allmänt sysselsätta sig med filosofiska frågor. För öfrigt vill han
icke själf gälla såsom materialist, utan försona spiritualism och materia
lism i en högre monism (enhetslära), enligt hvilken en enda metafysisk
substans utgör väsendet i alla så väl yttre (fysiska) som inre (andliga)
naturföreteelser. Men genom sitt förkastande af hvarje ändamålsvcrk
samhet i naturen och genom sitt bestämmande af den organiska cellen
såsom ett slags kristall öfverensstämmer han dock närmast med ma
terialismen. För Hæckel så väl som för de förutnämnda materialisterna
gäller förklaringen af det andliga lifvets fenomener ur materiens rörel
ser på sin höjd såsom en tidsfråga. H. Czolbe, död 1873, fördes där
emot hufvudsakligen genom studiet af Lotzes skrifter till att erkänna
omöjligheten af en dylik förklaring. De empiriska fakta kunna enligt
honom tydas på flera sätt och lemna valet fritt mellan antagandet af
ett öfversinligt och förnekandet deraf. Det är alt så det sedliga in
tresset, som gifver utslaget, och detta enligt Czolbe till materialismens
förmån, enär det sedliga intresset fordrar, att man skall låta sig nöja
med den naturliga verlden och icke sträfva efter någon annan. Det
märkliga härvid är den öppenhet och ärlighet, hvarmed materialismen
så att säga tillkännagifver sin vetenskapliga bankrutt, hvaremot Czolbes
försök att i stället grunda densamma på ett etiskt postulat icke ens
behöfver någon vederläggning. Såsom moralens säkraste grundval gäl
ler materialismen äfven för Eug. Diihring, f. d. privatdocent i Berlin,
särskildt bekant genom sina hätska anfall mot de akademiska myndig-
’) Svensk tidskrift 1874, h. 1 och 2.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
