Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
höjd med undantag af naturvetenskapen, i hvilken för öfrigt införan
det af utvecklingens begrepp under descendensteoriens gestalt ytterst
blott kan anses såsom en af Hegel själf ännu icke anad Hegelianis
mens triumf” !). len annan skrift antyder Hartmann med anledning
af nykantianernas obetingade förkastande af Hegelianismen ett före
stående återupplifvande af densamma. ”Den tyska filosofiens stor
artade utveckling” heter det här 2) ”hade ilat två till tre men
niskoåldrar i förväg för den nationella bildningen; och då den tyska
nationen började besinna sig på sina stora tänkare, måste hon nödvändigt
börja assimilationen af deras andliga storverk med rörelsens utgångs
punkt, Kant, med hvars smältande hon sedan ett årtionde är syssel
satt. Detta arbete kan blott under det vilkor utföras nog intensivt, att
det concentrerar sig på sitt objekt och altså under tiden, till dess att
Kant blifvit fullkomligt smält, tillsluter ögonen för hans efterföljares för
tjänster. Däraf förklaras nykantianernas bornerade högmod med hän
seende till Fichte, Schelling och Hegel. Det är historiskt fullt följd
riktigt, att nykantianismen i det hela är i samma mån mer skeptisk
än Kant, som de nämnde efterföljarne voro mer dogmatiska än Kant;
på Lange och Vaihinger visar det sig redan nu, att den därigenom
icke uppnår annat än att påskynda fortgången från Kant till Fichte
och hans efterföljare. Nykantianismen måste aflösas af nyfichteanismcn
och denna af nyhegelianismen, för att dessa tänkares tankeområden
må blifva införlifvade med den tyska bildningen så, som Schopenhauer
redan är det, tack vare hans klara och tilldragande framställning. Där
vid är dock tydligen endast fråga om den sanna och värdefull« kärnan
i deras tankar, icke om det förgängliga och till en del afskräckande
skal, hvarmed de hafva omgifvit den. Återuppväckandet träffar endast
anden, icke bokstafven ; ty endast anden gör lefvande”.
Det tillhör framtiden att utvisa, i hvad mån denna Hartmanns
förutsägelse skall gå i fullbordan. Men ett faktum är, att Hegelia
nismen ännu har flere betydande anhängare bland do tyska filosoferna.
Dock kunna äfven dessa icke undandraga sig inflytandet af tidens
obenägenhet för metafysiken. Denna vetenskap som hos Hegel sam
manfaller med den spekulativa logiken, har blifvit bearbetad af Rosen
erantz, J. E. Erdmann och Kuno Fischer ; men alla dessa bearbetningar
falla tämligen långt tillbaka i tiden och hafva för öfrigt af den veten
skapliga publiken icke på långt när blifvit emottagna med den upp
märksamhet, som egnats andra skrifter af samma författare. Bland de
nyssnämnda framställningarne af den spekulativa logiken är Fischers
den mest själfständiga och har därjämte, ehuru vanstäld af en hetsig
polemik mot Trendelenburg, den förtjänsten, att förf. söker med
’) Hartmann Gesammelte Studien und Aufsätze gemeinverständlichen Inhalts, s.
568. Angående Havtmanns modifierade anslutning till descendensteorien se här ofvan.
2) Neukantianismus, Hegelianismus und Schopcnhauerianismus s. 26.
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
