Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANN tf EN-GÅNG OM UPSALA DOMKYRKAS RESTAURATION.
med en resning, som i höjd betydligt öfverskrider de underliggande
vertikala murtornens, så att tornen i sin helhet bli ungefär lika höga
som i Zettervalls alternativ. Härvid torde först få anmärkas, att för
hållandet mellan underlag och hjälm är mindre lyckligt, enär un
derlaget (ungefär 145 fot) är för lågt för den oerhörda spiran. Vidare
kan det häller icke nekas, att denna spira på ett klumpigt vis an
sätter sin långa färd upp till den skyhöga spetsen, i det att den
åttkantiga basen bakom de fyra gaflarne ser nästan svällande och altför
vidlyftig ut. Till stor del torde detta intryck komma däraf, att spiran
är stäld på kant, hvaremot, om hon vore stäld med plana faser mot
murtornets sidor, detta intryck skulle försvinna och plats lemnas mel
lan gaflarne för fyra hörnfialer. Men det är sant, sådana finnas icke
på Lybecks Mariakyrka, som är förebilden.
Därnäst har Grundström i afseendc på sträfsystemet återfört sträf
bågarne till den form, de hade före 1702, d. v. s. de springa fram
endast öfver halfva taket med en enkel båge och möta en ur taket
uppstickande sträfpclare, som är försedd med små vattentak och afslu
tad med fialspets. Däremot hafva de yttre sträfpelarne på kyrkans
nedre långhusvägg fått en allt annat än lycklig afslutning, då de blifvit
helt tvärt afskurua och detta med ett vattentak, som sluttar inåt, me
dan framsidan är försedd med fula vattenkastare. Det kan icke nekas,
att detta ser halft och ofärdigt ut. Hvad beträffar fönstren, så hafva
dessa i långhus och öfverskepp i likhet med Mariakyrkan fått enkla
stafvar och tredelad spetsbåge af formtegel och skilja sig sålunda på
ett ganska skarpt sätt från korfönstren med deras sandstens-rosverk.
Det stora södra tvärskeppsfönstret har dock fått sin tillbörliga pryd
nad och liknar samma fönster i de andra förslagen. Vidare hafva
tvärskeppets sträfvor fått haler, korspunkten har blifvit försedd med
en takryttare af oerhörd resning, och slutligen är taket omgifvet af
en fris, hvars motiv påminner om en del af dekorationen i de nu
varande tornen.
I afseende på det inre hafva pelarne blifvit omformade, orgelläk
taren är inskränkt i anseende till rummet, tvärskeppet återbragt till
samma dimensioner som hos Zettervall, altaret borttaget och ersatt
med ett annat i kyrkans stil, men deremot är predikstolen bibehållen.
Den vigtigaste förändringen består dock deri att de döda fälten blifvit
utrustade med en blindarkad, hvilken är tredelad och i sig upptagit
den nu varande fula runda gluggen. Ett fullt tillfredsställande re
sultat är dock med denna anordning icke åstadkommet, hufvudsakligen
därför att blindbågarne äro för glest anbragta och för mycket skilda
från hvarandra för att kunna någorlunda fylla de stora tomrummen.
Hvad beträffar färgen i det inre, ansluter den sig ungefär till Zetter
valls ofvan beskrifna anordning, naturligtvis med undantag af målnin
garna å väggfälten; den skulle bestå af färg i taket och sandstensmål-
Nordisk Tidskrift. 1879. 30
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
