- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1879 /
466

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISK TIDSKRIFT.
bankett, till hvilken universitetets medlemmar inbjudit sina gäster från och
med konungen af Danmark, som dock af sjukdom var hindrad att i festen
deltaga och derför representerades af kronprinsen, eller att redogöra för der
vid hållna tal, hvilka hvart i sitt slag voro lyckade. Men då dessa utgjorde
en så väsentlig del i festen, och då på danskt vis den andliga undfägnaden
var visligen och ganska jemt fördelad i form af sånger och tal mellan af
delningarna i den kroppsliga, så må äfven härom yttras några ord. Vid
universitetsbanketten då hvarje kuvert pryddes af en liten i papper utförd
dansk studentmössa, med universitetets gamla sigill som märke ini samt med
matsedel, vinlista och musikprogram tryckta på svettremmen förekoramo
trenue sånger, af hvilka den mellersta var den märkligaste. Det var näm
ligen en år 1821 af Poul Möller för ”Studenterforeningen” skrifven visa af
humoristiskt innehåll, hvilken nu, med tillägg af en ny slutvers, föredrogs
såsom alltid i Danmark unisont af hela församlingen på en gammal
hederlig melodi, hvilken äfven hos oss på 1850-talet användes till student
visor. Huru främmande detta än kan förefalla en svensk, ligger det dock
något vackert och trohjertadt i fasthållandet af ett gammalt bruk, hvilket an
nars icke är danskarnes svaghet, och i det gemensamma föredraget, som gör
sången till en verklig folksång. Af de hållna talen må här påminnas om
trenne: först och främst kronprinsens kraftigt och varmt framförda helsning
till universitetet, hvilken gjorde ett särdeles godt intryck, i synnerhet som
detta lär varit ett af de första tillfällen, då den unge fursten fått anledning
att sjelfständigt uppträda. Vidare fästa vi uppmärksamheten vid professor
Rasmus Nielsens vackra och snillrikt utförda skål för Danmark, hvilken var
så mycket mera gripande, som vi svenskar icke just äro bortskämda med
skålar för och påminnelser om fäderneslandet vid andra högtidliga tillfällen
än vid studentmöten, det vill säga just vid sådana fester, då vi råka till
sammans med danskar och norrmän, hvilka deremot gerna komma ihog sitt
fosterland. Ett tredje skåltal, som var frapperande, var det svar, som Ryss
lands sändebud vid danska hofvet, baron Mohrenheirn, på flytande danskt språk
afgaf för universitetet i Plelsingfors, om hvilket rektor i ett af sina tal vän
ligt hade påmint. Detta uppträdande, som man likväl icke får tillägga något
slags betydelse, var i alla fall ett märkligt tidstecken och gaf den ett och
annat att tänka pä, som i sitt stilla sinne jemförde förr och nu. Den ange
näma samvaro, som egde rum i dessa flyktiga timmar, under lifligt utbyte af
tankar och vänskapliga känslor med gamla och nya bekantskaper bla-nd den
stora mängden af framstående kolleger, skall säkerligen länge som ett dyrbart
minne från dessa festdagar fortlefva hos hvar och en af de främmande gästerna.
Åtminstone är det så för dessa raders författare.
Dagen afslutades med studenternas fest i Dyrehaven, till hvilken dock
universitetets gäster först sent anlände. Dessutom var snart nog all ordning
npplöst, då Jupiter Pluvius behagade lägga sig i anordningarna med ett in
termezzo af störtregn, som tog sig egendomligt ut i elektrisk belysning, och
hvarvid feststämningen nästan vardt raænadisk under tak och paraplyn. Om
en svensk universitetslärare härvid hade tillfälle att göra en för hans egna
gossar förraonlig jeraförelse, så vare detta dock sagdt utan att i någon mon
vilja förklena de danska studenterna, hvilka, en och en, hvar för sig, äro i
hög grad intelligenta, kunniga och vakna unga män. Saken är, att man i
Danmark icke eger de svenska universitetens fasta organisation af studenter
nas samlif, en organisation, som redan räknar ett par sekels historia och
visat sig vara mäktig af en förvånande kraft att disciplinera de ungdom
liga viljorna, att lära dem underordna sig och att meddela dem en vacker
corps-anda. Imellertid måste å andra sidan erkännas, att vära studenters håll-
466

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:14:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1879/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free