Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNEBERGS TRAGEDI, KUNGARNE PÅ SALAMIS.
VI. 6). Detta straff har redan drabbat Leiokritos. Det är icke ensamt
fruktan för hämnd och thronens förlust, som oroar honom; hans lidande
ligger djupare i samma mon, som han själf är en djupare, en ädel och
varm natur (p. 136). Han älskar icke makten såsom ett medel att till
fredsställa ett lågt njutningsbegär, ej heller dess tomma glans och hög
het i och för sig allena. Det var utsikten till en stor och välsignelse
rik verksamhet, hoppet att i en sådan beundras och prisas af verlden,
som frestade honom att rycka spiran från hennes egare. Den, som han
tycker, lilla orättvisa, han då begick, tänkte han försona genom välger
ningar mot sitt folk i det stora, efterliknande Zeus, som för stora än
damål låter det lilla uppoffras (p. 42). Men sedan han vunnit det, hvar
efter han tanklöst jagade, ser han att han blott fångat en tom dimbild.
Han står
besviken gäckad af sin egen dröm,
Lik barnet som med jubel sprang mot bergets topp
Att famna morgonrodnan, som en dimma var.
(jfr. Antig. 615.; Aesch. Ag. 894).
Han har erfarit, hvad han då ej förstod eller i sin blinda yra ej
betänkte, att thronen icke har något värde utan de förmoner, som han
just förspilt, ett rent samvete och folkets kärlek. Han känner, att vid
det orättfärdigt tillgripna häftar en förbannelse, hvilken ej utplånas ens
genom ett rättvist och ädelt användande. Men denna försoning är ho
nom förvägrad. Med Telamons spira har han ej kunnat vinna, hvad
han nu mest eftertrår, den kärlek, med hvilken folket omfattade den
gamla furstestammeu;
Gudar, när skall jag,
När skall min ätt med sådan trohet fattas om?
Fanns på min ö ett sinne, der en sådan grodd
Sin växt, sin trefnad funne, o, som frön dertill
Jag ville stycken af mitt eget hjerta så (Runeb. p. 72).
Tyrannens önskan är att regera mildt och rättvist, men hans ”hårda
ställning och hans rikes nyhet” tvingar honom till grymhet och god
tycklighet. Under sådant tillstånd är hans lif glädjetomt och fullt af
törnen:
Är denne kamp, en brytning mellan hvad man vill
Och hvad man måste, detta köldomhärjade
Fröjdlösa stela törnelif, hvars taggar blott
Få sitta skräckinjagande på stängeln qvar,
Då hvarje grodd till bladets grönska, blommans saft
Nödvändigheten mer än vintern kall förgör:
Är detta lif så ökenkalit, så glädjetomt
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
