Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
ningen af det andliga prestadöraet, såsom han anstalt en sådan mellan den
romerska och den lutherska. Till en sådan jämförelse tro vi dock, att han
kunnat haft anledning redan i den synpunkt, hvarifrän han skärskådar sitt
ämne. Yi hålla nämligen före, att den principiela åtskillnaden mellan luthersk
och reformert uppfattning af rättfärdiggörelsen verkligen betingar en princi
pielt olika uppfattning af det andliga prestadömets själfva väsende. Kanske
bör det anses såsom en brist hos förf., att han städse i sin afhandling talat
om protestantismen såsom ett ätskillnadslöst helt. Detta har hämnat sig,
såsom oss synes, på mera än en punkt, såsom t. ex. när fråga blifvit om
förhållandet mellan de enskilda och samfundet, hvarora stundom talas som om
samfundet icke vore något annat än summan af sina ledamöter och som om
därför en åt samfundet gifven fullmakt eo ipso också vore gifven åt enhvar
dess enskilde medlem. Ett aktgifvande på åtskillnaden mellan reformert
och lutherskt åskådningssätt skulle kanske ock påmint om behöfligheten af ett
litet tillägg här och där, t. ex. där förf. framhåller att den andlige prestens
lif alltigenom skall vara ett offer i Guds omedelbara samfund. Man ser lätt
den stora sanning, förf. härmed velat uttala, men vi skulle önskat en antydan
om den skillnad, som dock både enligt skriftens och lutherska kyrkans läro
sätt måste göras mellan centralt och periferiskt i den kristnes lif, och därom
att det är den kristnes uppgift att låta denna skillnad bestå.
Med skäl kan dock mot dessa våra anmärkningar invändas, att de ej
träffa, hvad som är hufvudsak i författarens afhandling. Vi äro själfva de
förste i att medgifva detta, liksom vi äro både villiga och skyldiga att er
känna, att förf. inlagt ej ringa förtjänst i utredningen af själfva hufvud
punkten i det af honom valda ämnet. G. B—g.
H. R. BAUMANN: Andrea del Sarto. Et bidrag til den florentinske Kunsthistorie.
København 1878. Th. Lind’s forlag.
Forfatteren, som i sin tid var en særdeles flittig og stadig tilhører af
afdøde prof. Hoyen’s forelæsninger, gjorde sig bekendt for publikum ved
efter Hoyen’s død at udgive et kollegium af hans forelæsninger over Eafael,
hvilket var et virkelig fortjænstfuldt foretagende, oraendskönt udgaven just
ikke udmærkede sig ved nogen minutiøs omhyggelighed. I den foreliggende
lille bog (65 sider) har forfatteren, som han udtaler i sit forord, ligeledes
støttet sig til optegnelser fra Hoyen’s forelæsninger ved bedømmelsen af
Andrea del Sarto’s arbejder. Bogen kan overhovedet næppe i nogen hen
seende kaldes et selvstændigt arbejde, forfatterens studier i æranet ere ikke
foretagne på første hånd. Derfor burde den heller ikke på titelbladet være
kaldt ”et bidrag til den florentinske kunsthistorie”; denne er slet ikke bleven
beriget eller i nogen mærkelig henseende korrigeret ved bogen. Derimod er
bogen et meget agtværdigt bidrag til at udbrede kundskab om den italienske
kunst; fremstillingen af det interessante æmne er livlig og indholdsrig og vil
kunne læses med förnöjelse og udbytte; den bevarer på mange steder ret
heldig præget af det Höyenske foredrag, medens forf. på andre steder følger
tæt i Crowe’s og Cavalcaselle’s fodspor. I småting kunde man ien så lille
bog vænte större omhyggelighed. Hvorfor nævner forf. heller ikke med et
ord den særegne og i historisk henseende så betegnende karakter af de
skuespil (Macchiavelli’s ”Mandragola” o. s. v.), til hvis opførelse også Andrea
del Sarto lånte hånd? Historie er historie, den forlanger ikke udmalinger,
men tåler heller ikke væsenlige fortielser. Det kunde være ret interessant
at vide, om den sammenlignende dom, som meddeles s. 45, om behandlingen
af Kristi lig i A. d. S.’s ”Gravlægning” i Palazzo Pitti og Perugino’s ”Grav
lægning” sammesteds, hidrører fra Höyen. Den er efter vor overbevisning
599
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
