Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
hvarför den så länge gält som forndansk till den danske kansle
ren Chr. Friis till Kragerup och öfverlemnades af honom åt AV orm
för att ntgifvas. Handskriften utgjorde från hörjan ett stort perga
mentsblad, på hvars ena sida kalendern och på hvars andra sida, helg
dagsberäkningen, kronologin m. m. voro nedskrifna, alt med de pryd
ligaste runtecken 1). Sedermera har handskriften blifvit sammanlagd
i form af en bok med 12 blad i hvilket skick den var, då AVorm
såg den —, hvarigenom åtskilligt af inskriften blifvit skadadt och otyd
ligt. Genom att på detta sätt hafva blifvit bragt i bokformHiar run
handskriften kunnat nyttjas som ett slags fichahnanach, liknande liere
dylika, hvilka ännu bevaras i Statens Historiska Museum i Stockholm,
och af hvilka en är utförligt heskrifven, tolkad och till en del afbil
dad i H. Hildehrands uppsats ”En fick-almanack från 1300-talet” 2).
I sammanhang med nu afhandlade forngutniska runhandskrift kan
nämnas, att ännu en annan, likaledes gutnisk runkalender på perga
ment funnits, hvilken äfven skulle kunna räknas om icke just bland
”fornsvenska” runhandskrifter dock till svenska dylika, enär den jämte
runkalendern hade en helt kort anteckning gjord med runor å gut
niska icke egentlig forngutniska angifvande nedskrifningstiden
(1572) 3).
Förutom de svenska runhandskrifter, hvilka nu omnämts, finnas
följande uppgifter om äldre nu försvunna dylika. I Olai Magni Gothi
Historia de gentibus septentrionalihus (tryckt i Rom 1555), Lib. I, cap.
34, omtalas, att några runböcker ännu på hans tid funnos i Upsala
domkyrka, i Skara kyrka samt på några andra mer besökta ställen.
Af Bureus omnämnes ”en gammal svensk Krönika, mest med Runor,
hvilken af en Bille blifvit tagen utur Upsala boksamling” 4). Hvad
förtroende man kan sätta till dessa uppgifter, skola yi längre fram
finna, sedan vi kastat en blick på runornas bruk till verklig skrift i
vårt grannland Danmark.
Den största och märkligaste runhandskrift i Norden är den arna
magnæanska Codex Runicus, hvars innehåll till största delen utgöres af
Skånelagen. Efter all sannolikhet stammar åt minstone en del af denna
handskrift äfven från svenskt område, dock från en tid, då detta ur
sprungligen och nu åter svenska område, eller Skåne, tillhörde Dan
mark; handskriften är således forndansk. Rörande denna runhand
skrifts tillkomst ha alldeles de samma, vidt skiljaktiga meningar ut
talats som rörande den här först afhandlade fornsvenska runhand
skriften. Då det äfven med hänsyn till denna senare är af mycken
vikt, huru den skånska Codex Runicus uppfattas, må vi här något när-
*) ”Blegantissimis & nitidissimus literarum ductibus”, Worm.
2) Se Kongl. Vitterbets-, Historie- och Åntiqvitets-Akademiens Månadsblad för
1875, s. 129—143.
3) Se om denna Liljegrens Rim- Urhunder s. 264.
4.) Se Liljegrens Run-Urkunder s. 263 och Liljegrens R/im-Lära s. 185.
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
