Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOKNSVBNSKA RUNHANDSKRIFTER.
fragmenter af 4e eljest försvunna handskrifterna till Saxos historia
samt till Konunga- och höfdingastyrelsen blifvit funna. Framtiden
kan hringa nya fynd äfven af runh andskrifter x). Men för öfrigt bör
här uttryckligen framhållas, att vi ingalunda antaga eller vilja söka
göra troligt, att en runskrifven litteratur funnits, som i minsta mån
kunnat till omfång och betydelse täfla med den, som upptecknats med
den latinska skriften. Medeltidens litteratur utgick i väsentlig mån
från klostren; dessa voro de stora medelpunkterna för den tidens bok
liga lärdom, för den andliga odlingen öfver hufvud. Det var natur
ligt, att där den latinska skriften, den katolska kyrkans verldsskrift,
så godt som uteslutande skulle nyttjas 2). Så mycket naturligare var
detta, som en högst betydlig del af vår ännu bevarade medeltids
litteratur bestod af kyrkliga skrifter, afsedda till uppbygglig läsning
inom klostren af klosterbröder och systrar, såsom det i många ännu
bevarade arbeten af dylikt slag uttyckligen angifves. Vi få antaga,
att runhandskrifter inom klostren endast då tillverkades, närdetgälde
att för spridning bland allmogen afskrifva någon uppbygglig skrift;
så kan det fornsvenska runfragmeut 3), med hvars granskning vi inledt
denna uppsats, hafva tillkommit.
Det må till slut här framhållas, att, huru allmänt känd och nyttjad
runskriften under medeltiden, i synnerhet under dess första århundra
den, än må hafva varit, den dock naturligtvis icke kan anses hafva
varit en hela folkets tillhörighet så, som numera den latinska skriften
hos oss. Det får antagas, att de, som aldrig lärt konsten att tyda
h Det kan med afseende härpå erinras därom, att den svenska orientalisten J.
J. Björnståhl, som varit docent i gotiska under Johan Ihre, från sin resa till Italien
berättar följande: ”Jag har ock i Bibliotheca Barberina” det på handskrifter
rikaste bibliotek i Rom ”sedt flere Mss. på Runska, äfven et gammalt Rune-Ca
lendarium.... Runorna äro til figurerne olika med de i Sverige befintelige. ..”
Thorsen tillägger: ”Runekalenderen er fundet, bestaaende af nogle Træblade, og
er blevet offentliggjort, Haandskrifterne ere endnu vistnok ikke fundne”. Att med
orden ”Mss. på Runska” verkligen menas runhandskrifter, torde man med tämlig sä
kerhet kunna antaga. Visserligen voro benämningarna på de nordiska fornspråken
under 1700-talet så mångskiftande, att man kunde vara frestad tro, att med ”runska”
här möjligen menas fornsvenska eller fornnorska språket, utan afseende på, med
hvilket alfabet det var upptecknadt. Det är dock föga troligt, att Ihres docent skulle
nyttjat runska i sistnämda mening; ”göthiska” var det namn, hvarmed Ihre och
hans skola angaf det nordiska fornspråket. Runska nyttjar allmogen ännu i dag
flerstädes om runstenarnes inskrifter. I Linds ordbok af 1749 förklaras ock ”skrifva
något på runska" med ”etwas mit Runen schreiben”, liksom i flere andra ordböcker
från 1700- och början af 1800-talet runska förklaras med runskrift, runspräk. (Då
man i Sahlstedts ordbok af 1793 finner runska öfversatt med ”Lingua Runica seu
Gothica” bör detta jämföras med öfversättningen af runa därstädes ”Runa, Litera
Gothica”).
2) För nyttjande i Norden hade dock denna latinska skrift, som kändt är, måst
ökas med en från runalfabetet lånad bokstaf: |> (th).
3) För dem af våra läsare, hvilka lifligare intressera sig för detta minnesmärke, kan
meddelas, att runhandskriften ligger till allmänt åskådande i Kongl. Bibliotekets i
Stockholm visningssal.
615
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
