Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TDLLTARIPER OCH HANDELSTRAKTATER I EUROPA 1871 1879.
rike tillverkades, samt af tullrestitutioner vid den förädlade varans
utförsel.
Det var minst 165 millioner Thiers med dessa råämnestullar ville
vinna åt statskassan, ocb ban förklarade sig gång efter annan full
komligt oförmögen att på något annat sätta fylla denna brist. Men
onekligen låg också bakom desamma ett handelspolitiskt program
dels i det af Thiers själf mycket starkt betonade skyddet för Frank
rikes ull- och linproduktion, dels och i synnerhet däruti, att åtgärden
ovilkorligen förutsatte handelstraktaternas uppsägning och en revision
af hela konventionstarifen, hvarvid tillfället var öppnadt till en full
ständig återgång från densamma. Icke desto mindre var det till Thiers’
och Pouyer-Quertiers öfverraskning just från manufakturintresset, som
det kraftigaste motståndet reste sig mot denna kombinerade finans
och skyddspolitik. Dels hade de liberala idéerna ännu stor makt
öfver sinnena, dels var det för industriidkarne en alltför vansklig be
räkning att just i det ögonblick då Frankrikes industri behöfde
all lättnad för att kunna hämta åter en förlorad afsättning med
gifva råämnenas fördyrande endast i hopp om ersättning genom höjda
fabrikat-tullar. Nationalförsamlingens utskott underkastade också för
slaget en skarp kritik och uttalade i synnerhet sitt ogillande af resti
tutionssystemet, på samma gång det, med stöd af inhemtade yttran
den från vederbörande intressenter, förklarade, att den ifråga satta
tullen å industrins råämnen skulle innebära en stor fara för samtliga
franska manufakturer. Nationalförsamlingen var emellertid, oaktadt
protesterna icke blott från frihandelsraännen utan från Thiers gamla
protektionistiska bundsförvandter, af rent politiska skäl nära att gifva
efter* för presidentens vältaliga enträgenhet, då Lucien Brun den 19
Januari 1872 i talarestolen uppträdde med en af ett stort antal fram
stående industriidkare undertecknad förklaring, att Frankrikes han
dels- och manufakturidkare vore beredda att till undvikande af rå
ämnestullarne åtaga sig en skatt å sin näring för fyllande af stats
kassans behof. Under intrycket häraf voterade nationalförsamlingen
en dagordning, som, utan att godkänna principen i regeringens för
slag, återförvisade tarifpösitionerna till ett nytt utskott, och som be
kant var denna frågans utgång nära att vålla en politisk systemväx
ling. Thiers afsade sig dagen därpå presidentskapet och det var
först efter en uttrycklig anhållan från nationalförsamlingen som han
återtog dess utöfning.
Det utskott, som nu tog tarifforslaget under ompröfning visade
sig i princip lika fiendtligt mot detsamma som dess föregångare, och
det var tydligen endast för att gå den ännu oumbärlige presidentens
personliga önskan till mötes som detsamma, under den starkaste moti
vering för afslag, slutligen tillstyrkte en modifierad tillämpning af rå
ämnestarifen, afsedd att bereda en tillgång af 93 mill. francs, men
709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
