Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk Tidskrift. 1879.
TULLTARIFER OCH HANDELSTRAKTATER I EUROPA 1871 —1 879.
linsvaror in. in. Det nedsatte till och med obetydligt tullsatserna å
kristallarbeten, stålplåt, ylleväfnader, och borttog tullen på tändstickor.
Den omständigheten, att Österrikes industrier i allmänhet icke hafva
mycket att befara af Italiensk konkurrens, och att uti Italien manu
fakturintressena äro jämförelsevis svagt utvecklade, har naturligtvis
betydligt underlättat denna öfverenskommelse. Vida större svårigheter
torde komma att framträda, ifall under nuvarande förhållanden verk
liga tariftraktater skola afslutas mellan länder sådana som Österrike,
Tyskland och Frankrike, där likställigheten i industriel utveckling gif
ver hvartdera landets producenter anledning till farhåga för verksam
täflan från det land, hvarmed förbindelsen skall knytas. Det var jäm
förelsevis lätt att åvägabringa dylika uppgörelser, så länge regeringarna
hyllade frihandelsgrundsatser, då de hvar å sitt håll icke ansågo sig
ovilkorligen skyldiga att räkna med andra faktorer än statskassans, den
inhemska konsumtionens och exportintressenas fordringar. Problemet
blifver naturligtvis mera inveckladt, i samma mån som man vid under
handlingarna skall å ömse sidor taga hänsyn till det ”nationela arbetets
skydd”; det är i de flesta fall helt enkelt olösligt, om detta program
uppställes såsom det för bägge kontrahenterna bestämmande. Det lig
ger i sakens natur, att samtliga de intressen, som i hvartdera landet
fordra skydd för inhemsk näring, skola motsätta sig eftergifter i det
skydd som de redan vunnit och förhålla sig motvilligt mot hvarje be
stämmelse, som för längre framtid hindrar skyddets vidare utveckling
efter behof. De uttalanden i dessa frågor, som redan afgifvits af ve
derbörande organer för skyddsintressena i Österrike så väl som i Tysk
land, ådagalägga också tydligt, att ett förnyande af traktaten mellan
dessa länder svårligen kan ske utan i strid med just de intressen, som
vid fastställandet af de autonoma tariferna nyss varit regeringarnas
bundsförvandteroch i hvarje fall torde det väl icke komma att med
föra några nämnvärda reduktioner å någondera sidan af de egentliga
skyddstullarne. Politiska vänskaps- och enhetssträfvanden torde dock
kunna påskynda och underlätta traktatsförhandlingar, hvilkas afslutande
eljest knapt vore möjligt, förr än under gynsamma konjunkturer han
delns och de exporterande industriernas stora intressen hunnit ånyo
arbeta sig fram till den framstående plats i de ekonomiska rådslagen,
hvarifrån de för tillfället blifvit af de skyddsbehöfvande industrierna
undanträngda.
Hvad särskildt Frankrike beträffar är det åter fara värdt, att det genom
Frankfurterfreden bestämda förhållandet till Tyskland kan komma att
därstädes öka obenägenheten mot ingåendet af nya tariftraktater. Såsom
redan är nämdt, har man i Frankrike länge framhållit såsom stridande
mot reciprocitetsprincipen, att de åt en konventionsmakt medgifna för
måner, på grund af likställighetsklausulen, alltid komma äfven öfriga
konventiousmakter gratis till godo. Denna anmärkning får naturligtvis
747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
