Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TULLTARIFER OCH HANI) ELSTRAKTATER I EUROPA 1871 — lB7 9.
ingås före antagandet af en ny tarif general och före bestämmandet
af den tyska tulltarifen, emedan vi genom fredsslutet i Frankfurt äro
förbundna att medgifva Tyskland behandling som den mest gynnade
nation” o. s. v.
Såsom man lätt finner äro proportionerna omvända emot 1876.
Det var då det öfvervägande flertalet, som ville i främsta rummet upp
rätthållande af traktaterna, och förkastade all tanke på högre skydd.
Nu föres detta tal allenast af 18 handelskamrar emot 60.
Denna betecknande förändring i tänkesättet inom den franska in
dustrins och handelns officiela organer har funnit motsvarande uttryck
äfven å andra håll. Det är uppenbart, att, under trycket af den eko
nomiska förlägenheten och af föredömena frän andra länder, det protek
tionistiska åskådningssättet under åren 1878—79 i Frankrike vunnit
alt större makt, och att skyddsystemets anhängare hittills haft öfver
taget vid flere tillfällen, då nationalförsamlingen behandlat dessa frå
gor; det var de som tillsatte senatskommissionen i November 1877,
och det var ur deras led som deputerade kammaren i början af 1878
bildade tarifkommissionens majoritet; det var hufvudsakligen de som
förkastade den nya traktaten med Italien i Juni 1878, och det var
utan tvifvel under trycket af denna opinion, som ledande män i re
geringen genomdrefvo engelska handelstraktatens uppsägning d. 31
Dec. s. å. Agitationen inom landet i denna riktning har också, efter
yttre tecken att döma, varit särdeles liflig: den har drifvits med skick
lighet och kraft af erfarne ledare, och allvarliga försök hafva gjorts
att återknyta det gamla bandet mellan agrariska och industriela protek
tionister efter tyskt mönster. Frihandlarne hafva å sin sida icke
varit overksamme: föreningar hafva bildats till det fria utbytets för
svar, och de hafva vunnit obestridliga segrar i de nödtvungna trakta
terna med Spanien, Italien och Österrike samt prolongationen af trak
taten med England; de räkna också numer både finansministern och
handelsministern i sina leder. Dock synas de, som för några år sedan
gjorde sig förvissade om en revision af tarif och traktater med nedsättning
af de vigtigaste skyddstullarne, numera själfve vara tämligen osäkre om
utsikterna att kunna upprätthålla det mått af frihandel som kouvcntions
tarifen innebär.
Det som emellertid gör den slutliga utgången af denna kamp sär
deles oviss är den omständigheten, att den i Frankrike svårligen kan
ens kallas en strid mellan å ena sidan nationela eller praktiska intres
sen och å andra sidan kosmopolitiska teorier, eller mellan den inhemska
produktionens och den inhemska konsumtionens fördelar, utan att den
här mer än i något annat af kontinentens länder företer motsatserna
mellan tvänne olikartade intressen inom industrins eget läger.
Tullskyddet, hvilket, så vida det är verksamt, ovilkorligen inne
bär, att vissa producenter genom statens medverkan få sig tillerkändt
749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
