Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH DESS BETYDELSE FÖR DE NORDISKA LÄNDERNA.
sin sträfvan för det »nationela arbetets», och särskildt jordräntans, skyd
dande ocb förkofran, mot reformen uppkalla flere näringsintressen än
de nu nämnda. Systemet konsekvent utfördt hade utan tvifvel for
drat åtskilliga tullsatser, som saknades i regeringens förslag, framför
alt skyddstull för hudar, ull, hampa och lin. Motiverna till tariffor
slaget yttra dock helt kort, att dessa artiklar kunna anses som oum
bärliga råvaror för den inhemska näringsfliten och icke i tillräcklig
mängd inom landet framalstras. Genom förslag om skyddstullsatser
för dessa råvaror torde väl ock enigheten inom de allierades läger
från början hafva lidit betydligt afbräck, ty det skulle hardt när va
rit omöjligt att skaffa de exporterande läder-, ylle- och linne-iudustri
erna ersättning för råvarans fördyrande. Men otvifvelaktigt var det
för kommissionen en vansklig grund att beträda, då den åberopade
den inhemska produktionens oförmåga att fylla behofvet af dessa rå
varor; samma skäl gälde ju mot de flesta af regeringen föreslagna
skyddstullarna, och ingenting är ju för öfrigt ur skyddssystemets syn
punkt riktigare än att skydda den produktion, som är för svag, på
det att den må varda tillräckligt stark att fylla landets behof.
Också felades det icke starka uttryck af missnöje med regerin
gens förslag såväl från talrika petitionärer, som från illa discipline
rade ledamöter af majoriteten, hvilka i främsta rummet ömmade för
jordbrukets intressen. Jordbruksföreuingarna från Schlesien, Sachsen,
Baden, Hessen, Pommern, Ost- och Yästpreussen, samt flere andra rikets
delar fordrade isynnerhet för lin och ull samma tullsatser som för
öfriga jordbruksalster, och en talare, Freih. v. Ow, kunde väl icke utan
skäl i riksdagen framhålla, att, då man icke dragit i betänkande att
fördyra tackjärnet, råvaran inom järnindustrien, med 15 å 20 proc. tull,
under det att half- och helfabrikaten i samma industri skyddades
blott med 12 å 6 proc. tullsatser, vore det orimligt att endast för
linne-industriens fördel lemna åsido det jordbrukets intresse, hvil
ket kräfdc skydd för en så vigtig produkt som linet, helst som nämnda
industri i det föreliggande tarifforslaget fick sig erbjudet väsendtligen
ökadt skydd för flere af sina alster.
Hvad betydde det väl för linne- och hampspinnerier och väfve
rierna, hvilkas produkter hade ett värde af 200, 280 till 600 mk pr
100 kilo (trådspetsar ända till 44,000 mk pr 100 kilo), om rå hampa
och rått lin, med värde af 100 å 70 mk pr 100 kilo, belädes med en
tull af en eller annan procent? Naturligtvis lika litet som det en-
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
