Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTERATURÖFVERSIGT.
Ny norsk tendensdiktning.
Kongen. Af Bjørnstjerne Bjørnson. København 1877.
Magnhild. En Fortælling af Bjørnstjerne Bjørnson. Andet oplag. København 1877.
Leonarda. Skuespil i fire Handlinger af Bjørnstjerne Bjørnson. København 1879.
Samfundets Støtter. Skuespil i fire Akter af Henrik Ibsen. Andet oplag. Kbhvn 1877.
Ett Dukkehjem. Skuespil i tre Akter af Henrik Ibsen. København 1879.
I.
Den öfverskrift vi valt fordrar ett par ord till förklaring, på det att
våra läsare icke må onödigt oroa sig. Vi skola icke plåga dem med
estetiska undersökningar om tendensdiktens väsen, betydelse eller berät
tigande; vi skola ej förtala densamma eller ställa den i skamvrån såsom
en oäkta afart af konsten, ett affidl frän det afsigtslösa skönhetssträfvandet.
Sådant är så långt ifrån oss, att vi snarare äro böjde att i hvarje konst
skapelse se något af tendens: knapt har väl någonsin den rena skönhets
tanken vi undvika hälst att tala om idealet haft ett så uteslutande
allenavälde öfver den diktande fantasien, att icke en bitanke blandat sig
däri, ett särskildt syfte, som konstnären mer eller mindre omedvetet för
sig själf uppstält, en verkan på gifna förhållanden, som han ville åstad
komma. Det möter oss omisskänneligt i Lessings klassiskt formade bor
gerliga drama, kanske till och med i bottnen pä Goethes fint mejslade
Iphigenia, för att icke tala om bådas antika förebilder. De grekiska
sorgspelsdiktarne visste nog, hvad de ville verka med sina oöfverträffliga
sceniska framställningar, de hade eljest icke varit greker och människor.
I denna mening hafva också utan all fråga våra båda norska skalder
äfven i sina äldsta och mest objektift anlagda arbeten röjt afsigter och
sträfvanden, hvilkas riktning det för svenska läsare varit af icke ringa
intresse att söka komma på spåren, antingen det gält, såsom i hr
Bjørnsons Fisherjenten, att pejla djupet af naturliga konstnärssinnen och
uppmäta den motståndskraft, som fordrades för den råa ädelstenens slip
ning, eller att, såsom i hr Ibsens Catilina, väga öfverlägset utrustade
personligheters berättigande att lefva och handla i strid med den före
fintliga samhällsordningen, eller, såsom i bådas nationelt historiska dikter,
att åter väcka till lif i folkets ande hvad som bäst förtjänte att lefva.
Men det är en mycket närmare och mera omedelbar afsigtsmessighet,
hvarmed vi nu hafva att göra, nämligen då en skriftställare under diktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
