Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTANISKA NOTISEK.
bevis på, huru många och för vetenskapen betydande iakttagelser
kunna göras genom noggrann undersökning af en enda bland våra
vanliga och såsom bäst kända ansedda växter. Uppsatsen, hvars början
förekommer i näst föregående årgång, och som ännu icke är afslutad,
sysselsätter sig i denna årgång med fruktifikationsekottens yttre bygg
nad och lefnadsförhållanden. Fruktifikationsskotten skilja sig från de
förut beskrifna tvänne andra slagen af årsskott (animilationsskotten
och föryngringsskotten) därigenom, att de äro greniga; de bära näm
ligen i sin topp normalt tvänne bigrenar, hvardera slutande med en
blomma. Hvarje fruktifikationsskott består för öfrigt af två delar, en
nedre, som är afsedd att fortlefva och från hvilken ett kommande år
nya fruktifikationsskott uppkomma, samt en öfre del, som lefver endast
under det är, då den bildats. I afseende på fruktifikationsskottens
yttre byggnad och särskildt blomställningen har förf. funnit en mängd
variationer, hvilket var så mycket mera oväntadt, som man förut före
stälde sig, att växten i detta afseende vore särdeles konstant. Af
handlingen belyses genom en mängd i texten tryckta träsnitt.
Prof. Caspary, som författat afhandlingen om de skandinaviska Nym
phæaceerna, är nutidens förnämste kännare af denna växtfamilj. Han
har studerat dithörande växter ej blott i herbarier, utan äfven och
förnämligast i naturen samt genom odlings- och hybridiseringsförsök.
För att lära känna de svenska Nymphæaceerna företog han år 1868 en
resa genom Sverige ända till trakterna vid Qvickjock och Karesuando
i Lappland. Såsom afgörande, huruvida tvänne närstående former höra
till samma art eller icke, anser prof. Caspary hufvudsakligen det för
hållande de visa vid hybridisering. Ar den afkomma, som därvid
uppstår, i könlig förmåga fullt jämgod med föräldrarna, så tillhöra de
samma arter, i motsatt fall åter olika arter, äfven om de till yttre
karakterer skulle stå hvarandra mycket nära. På denna grund har
han funnit, att vår bekanta hvita näckros Kymphæa alba L. i själfva
verket innefattar två skandinaviska arter N. alba Presl. och N. candida
Prels. Den förra af dessa förekommer inom Sverige, såvidt hittills är
kändt, endast i de söder om Mälaren belägna landskapen; den senare
isynnerhet norr om Mälaren ända till Lappland. Denna är dock icke
en uteslutande nordlig form; den förekommer t. ex. äfven i Böhmen.
Den röda näckrosen (»N. alba var. rosea») är en form af N. alba Presl.;
»N. alba var. biradiata» hör till N. candida Presl. Under det prof.
C. af slägtet Nymphæa sålunda funnit två skandin. arter i stället för
en, visar han, att de former af slägtet Nuphar, som på vår halfö
hittills blifvit anträffade, endast utgöra två arter, N. luteum (den van
liga gula näckrosen) och N. pumilum; i stället för åtminstone tre,
såsom man förut ansett.
»Strödda iakttagelser» af dr Almquist innehåller början till en
serie meddelanden angående undersökningar på lefvande växter, hvilka
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
