- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1880 /
118

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
varne ett gradvis stigande skydd med 3, 13, 18, 30, 48 och 88 % af
produktionskostnaden.
Det yppade sig dock äfven på detta område mot linneindustriens
anspråk motstånd af rent industriel natur. A åtskilliga orter inom
Tyskland, i synnerhet inom Berlin och Sachsen, har i senare tid upp
blomstrat en industri för förfärdigande af skjortveck, kragar, manchetter,
m. m., hvars betydelse icke är ringa, då den i Berlin ensamt sysselsätter
8,000 arbetare med en produktion af 10 millioner mk värde, hufvudsak
ligen afsedd för export. Denna industri behöfver ovilkorligen irländskt
lärft af finaste kvalitet och har upprepade gånger misslyckats i försöken
att använda tyskt fabrikat. Dess konsumtion af lärft beräknas till 35,000
stycken, för hvilka kostnaden genom tullens förhöjning till 100 mk
skulle ökas med 300,000 mk, en oersättlig minskning i denna exporterande
industris vinst. Man gjorde gällande, att det här var fråga om existens
vil koren för en talrik och nödstäld kvinlig arbetarepersonal. I de till
riksdagen från Berlin inlemnade petitionerna voro denna industris svårig
heter ännu lifligare framhållna.
Tarifkommissionen, som fann yrkandena på ökadt skydd för så väl
linnegarn som linneväfnader väl berättigade, förklarade dock, att dels de
exporterande väfnads- och konfektions-industriernas betänkligheter, dels
farhågan för att ett fördyrande af linnevarorna skulle befordra deras ut
trängande af bomullsfabrikat, måste begränsa tullförhöjningen å så väl
garn som väfnader af linne. För ofärgadt, oblekt garn accepterades cn
gradering af 3, 6, 9, 12 mk; för blekt och färgadt 10 och 15 mk. I
afseende å väfnaderna föreslogs direkt förhöjning vid både blekta och
oblekta, ofärgade och färgade endast för de finare sorter lärft, dräll, da
mast, som hålla öfver 160 trådar i ränning och inslag på en yta af 4
kv.-cm.: resp. 36 och 100 mk ] .
Kiksdagens utskott fann det af regeringen föreslagna skydd vara
alt för ringa, insköt för oblekt linnegarn ännu en grad, hvarigenom tullen
betydligt ökades för de gröfre numren, graderade tullsatserna för
blekt och färgad: 12, 15, 20 mk, samt höjde tullsatserna för finare lärft,
damast etc. till 60 mk för oblekta, 120 mk för blekta, och utsträckte
1 För cle gröfre linnevarorna åvägabragtes förhöjning genom en ny klassificering
af vissa förut som säckväf till 8 mk förtullade gröfre linne- och juteväfnader. Som
säckduk förtullades förut linne, som höll under 40 trådar i ränning och inslag på 4
kv.-cm.; trådantalet nedsattes nu till under 17 trådar med tull af 5 mark. Väf
nader som höllo 17—40 trådar skulle betala 10 mk och de med 40—160, den gamla
satsen 24 mk.
118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:15:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1880/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free