Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
Detta var hvad som för tillfället behöfdes till att återställa jämvigten
i en budget, lika känslig för de stora behofven till rikets försvarsväsen
som för det obehagliga beroendet af partikulärstaternas finanser. Det var
detta mål furst Bismarck hade eftersträfvat altsedan 1875, och till hvars
ernående forne bundsförvandter inom riksdagen under allehanda förevänd
ningar vägrat honom sin medverkan. Den politiska konst rikskansleren
utvecklade för att, dessa partiers bistånd förutan, vinna sitt syfte, är i de
parlamentariska häfderna ensam stående. Den strategiska planen att ge
nom vädjande till de privata* intressen, som för tillfället beherrskade lan
dets stämning, upplösa och omgestalta de motsträfviga politiska partierna,
var däraf den lättare delen; det beundransvärda låg i den taktiska anord
ningen och sammanhållningen af kombinationer, hvilka oupphörligen ho
tade att upplösa sig själfva, och det märkligaste af alt var själfva slut
scenen, dä den praktiske statsmannen med en snabb parade kastade un
dan den stöt, som de forne raotståndarne och nyblifne vännernc trodde
sig hafva riktat mot hjärtpunkten af hans enhetspolitik: då han själf ac
cepterade v. Franckensteins förslag till fördelning på partikulärstaterna af
tullinkomsternas öfverskott, under förklaring att, när blott riket erhölle
sin nödtorft, vore frågan om rätta formen för öfverskottets disposition en
fråga om skilnaden mellan bonnet blanc och blanc bonnet.
Den tyska tarifreformen bör därför, med hänsyn till sina verkningar,
i främsta rummet betraktas som ett politiskt instrument och såsom sådant
bedömas. Men därvid måste tagas i betraktande alla de politiska förhål
landen, som för den ledande statsmannen varit bestämmande, och af hvilka
antagligen de vigtigaste först af kommande händelser få sin förklaring.
Dessa frågor ligga för öfrigt utom vår uppgift, och vi anmärka blott,
att man i hvarje fall icke kan med fog förebrå furst Bismarck för att
hafva med machiavellisk konst offrat frihandeln för finanstullarna. Såsom
praktisk statsman har han aldrig besvurit några handelspolitiska dogmer,
och af hans anföranden från åren 1878 —79 framgår tydligt, hurusom
han i denna afgörande politiska kris varit lycklig nog att kunna känna
sig personligen genomträngd och bestämd af den agrariska protektionis
mens tankegång och lärosatser. Den politiska situationen var för öfrigt
sådan, att ett ej ringa antal af landets och riksdagens frihandlare i af
görandets ögonblick funno sig böra för det finansiela behofvets och den
alt bestämmande rikspolitikens skuld lemna sin röst för tarifen»
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
