Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. J. BORELIUS.
het än ett framhållande af den riktiga grundsatsen, att ett konstateradt
factum icke får förkastas eller ringaktas därför, att det står i strid
med en viss teori, i förening med den hos fransmännen i allmänhet
herskande böjelsen att identifiera system med ensidighet.
Den bekante konstkritikern och literaturhistorikern H. Taine an
sluter sig i sin kritik af den äldre franska filosofien nära till positivis
men, men visar därjämte, framför alt i sitt verk »De l’intelligence», ett
bestämdt fortskridande utöfver denna under inflytande af den tyska filo
sofien. Han antager i likhet med Comte, att våra kunskaper endast
sträcka sig till facta och deras konstanta förhållanden. *Men under det att
Comte i själfva sitt förnekande af all kunskap om orsakerna dock er
känner dessa såsom existerande bortom den faktiskt gifna företeelsen
och liggande till grund för denna, förklarar Taine, att orsakerna själfva
icke äro annat än facta och således i och genom dessa blifva föremål
för vår kunskap. Däremot äro alla »entiteter», d. v. s. alla begrepp,
som sträcka sig utöfver det faktiskt gifna, såsom substans, kraft, för
måga o. s. v., så vidt dessa ord skola beteckna annat än grupper af
facta och deras förhållanden, enligt Taine icke annat än ’metafysiska
fantomer utan realitet. Och under dessa entiteter inbegriper han icke
blott de yttre föremålen, så vidt de betraktas såsom i sig varande reali
teter (ting i sig), utan ock vårt eget jag, så vidt som därmed förstås
annat än en serie af sensationer. Då härtill lägges, att sensationerna
själfva af Taine betecknas såsom hallucinationer, så synes den enda följd
riktiga slutföljden blifva, att hela tillvarelsen, vi själfva inberäknade,
icke är annat än ett väsenlöst sken. Detta är dock icke Taines mening.
Sensationerna, ehuru hallucinationer, skola dock vara sanna, d. v. s.,
motsvaras af reela yttre föremål. Därjämte motsätter sig Taine ut
tryckligen Stuart Mills åsigt, att ingen sträng nödvändighet gifves i
vårt vetande, och att vi således icke hafva rätt att utsträcka kausal
lagens eller någon annan lags giltighet utöfver området för våra säkra
iakttagelser. Den invändningen, att man icke från en mängd tillfälliga
enskildheter kan sluta till ett allmänt och nödvändigt, tillbakavisas därmed,
att, om än additionen af en mängd enskildheter icke kan gifva det
nödvändiga, detta dock kan vinnas genom subtraktion, d. v. s. där
igenom, att man från de många enskildheterna afsöndrar deras nöd
vändiga förhållanden. Enheten och sammanhanget i verlden är själft
ett factum bland alla andra; det är den alstrande lag (loi génératrice),
ur hvilken alla andra låta härleda sig, likasom alla tyngdens fenomener
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
