Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NUVARANDE FILOSOFIEN I FRANKRIKE.
det ske genom cn monistisk filosofi, d. v. s. en sådan, som fasthöll en
gemensam princip för anden och naturen, dock så, att icke naturen,
utan anden fattades såsom det ursprungliga.
Skulle materialismen kunna vetenskapligt öfvervinnas, så måste det
i första rummet ske genom att granska själfva de naturvetenskapliga
facta, på hvilka den åberopade sig, samt genom att ådagalägga, att
dessa facta icke bevisade, hvad de ansågos bevisa, utan fastmera mot
satsen, d. v. s. omöjligheten att ur materiela fenomener eller materiela
krafter härleda lifvet och personligheten. Bland de franska filosofer,
som i det först nämda hänseendet varit verksamma, må särskildt
nämnas de nuvarande professorerne vid Sorbonne, Paul Janet och
E. Caro, den förre genom »Le materialisme contemporain», »Le cerveau
et la pensée», den senare genom »Le materialisme et la science», »Les
problémes de la morale sociale», flere andra skrifter att förtiga. Man
finner hos dessa författare en grundlig bekantskap med den nutida
naturforskningen, ett klart framställningssätt och en skarp blick för
luckorna och sprången i de teorier och bevisningar, som gå ut på att
omstörta tron på Gud och på andens själfständighet i förhållande till
materien, äfvensom för de förstörande konsekvenserna af dessa teorier
med afseende på etiken och rättsläran. Däremot visa de icke samma
styrka, då det gäller att positivt rättfärdiga deras egen åsigt och för
svara den emot motståndarues anfall. På ett genomfördt filosofiskt sy
stem synas de knapt göra anspråk; hufvudsaken för dem synes vara
att emot de facta, som af sensualismen åberopas, sätta dels det inre
medvetandets vitnesbörd, dels otillräckligheten af alla försök att ur
blott fysiska krafter härleda den faktiskt gifna verkligheten. Ett mer
bestämdt fortskridande utöfver eklekticismen finner man däremot hos
Ravaisson och Vacherot. Hos alla dessa författare röjer sig för öfrigt
inverkan af den tyska, från Kant utgångna idealismen.
Felix liavaisson uppträdde, redan innan positivismen hade vun
nit utbredning, såsom filosofisk författare, och har äfven sedermera
utgifvit flere filosofiska skrifter, bland andra en framställning af det
nittonde århundradets filosofi i Frankrike. Han ansluter sig till Bi
rans lära om viljan såsom själfmedvetandets egentliga grund, men
framhåller därjämte, att viljan förutsätter ett ändamål, en tanke, som
den vill realisera; detta ändamål måste redan på förhand existera i
själen såsom princip för dess verksamhet; och själens riktning på
ändamålet förutsätter åter en viss grad af kärlek. A andra sidan är
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
