Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRA NORGES ÆLDRE JERNALDER.
hvilka Norge sålunda redan under den äldre järnåldern stått i för
bindelse, skulle bafva varit norra Tyskland, i synnerhet trakten kring
Elbes utlopp, samt norra Frankrike och sydöstra England. Undset
anser, att det egentligen varit det norska vestlandet, som underhållit
denna samfärdsel, men att de införda sakerna och inflytandet från de
främmande, mera bildade folken äfven spridt sig till östlandet.
Det är klart, att Norge under den äldre järnåldern också stod i
liflig förbindelse med Danmark och Sverige. Vestlandet, hvilket redan
under bronsåldern torde hafva rönt inflytande från Jylland, underhöll
äfven under den äldre järnåldern en betydande samfärdsel med denna
närbelägna del af Danmark. Den största likheten med de danska
förhållandena tror sig Undset dock finna i det östanfjällska Norge,
och de äldsta minnena från järnåldern förekomma hufvudsakligen i
det sydöstra Norge.
I sin år 1869 tryckta afhandling »Om den ældre jernalder i Norge»
sätter professor Rygh mellan-järnålderns slut eller den yngre järnålderns
början till omkring år 700; uti sina i år utgifna »Norske oldsager» säger
han, att gränsen mellan dessa två afdelningar af järnåldern i Norge
synes falla i det Bde århundradet. Undset, som förut velat sätta
denna gräns till midten af sistnämda århundrade, framflyttar den nu
till omkring år 800. Mellau-järnäldern i Norge omfattar enligt hans
åsigt tiden mellan åren 600 och 800. Om tiden för järnålderns början
i landet vill han däremot icke nu yttra sig, men hoppas snart få till
fälle att vid en sammanhängande behandling af hela Nord-Europas
äldsta järnålder återkomma till denna vigtiga fråga.
Vi veta, att man en tid påstått, att Norges befolkning invandrat
till landet från norr och utbredt sig mot söder. Tydligen med sär
skildt afseende på denna egendomliga, numera knapt af någon om
fattade åsigt säger Undset i slutet af sin vigtiga -afhandling: »Frågan
om riktningen och tiden för våra förfäders invandring har hos oss
alltid omfattats med särskildt intresse. Fornsakcrna gifva det enda
tillförlitliga grundlaget för besvarandet af denna fråga. De aflägga
det otvätydigaste vitnesbörd om, att vårt land är bebygdt från söder
mot norr. Ar, som jag tror, min här ofvan uttalade uppfattning af
våra fornsakers förhållande till de främmande och sydligare kultur
grupperna i det väsentliga riktig, torde däraf också framgå, att vårt
lands bebyggande icke är så gammalt, som man varit benägen att
antaga. Särskildt torde det vara klart, att det förr så allmänna an
tagandet, att järnkulturens början hos oss faller samman med en stor
invandring af våra förfäder, måste öfvergifvas. Fornsakcrna vitna
om, att de olika landsdelarna på olika tider och på olika vägar hafva
mottagit sina kulturimpulser, att järnkulturen inkommit i omedelbar
fortsättning af de strömningar, som förut hade fört bronsålderns foru
saksfonner hit upp. Det synes emellertid sannolikt, att samtidigt med
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
