Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NORRA ATLANTISKA OCEANENS STORMAR.
Vidkommande slutligen de partiela minima, som bildas på sidorna,
så utgöra de den art, hvilken oftast förekommer, men de uppnå
mera sällan den grad af själfständighet, som utmärka de partiela mi
nima, hvilka bildas framför eller bakom de stora minima. Största an
talet af dessa sidobildningar uppstår på de stora minimas södra sida,
hvadan de företrädesvis förekomma öfver oceanens västligare trakter
mellan 35° och 45° latitud, hvarifrån de taga vägen åt Europa och då
vanligast till de Brittiska öarna. Det är nu nämda art af atmosferiska
rubbningar, som fartyg vanligen hafva känning af under resor från
Europa till Norra Amerika, och hvilka rubbningar förorsaka de ofta
förekommande hastiga vindförändringarna från SV. till NY. samt åter
till SV. Mycket ofta blifva dessa partiela minima ansedda att vara
från Amerika kommande minima, då däremot de mera omfattande syn
optiska kartorna öfver oceanen tydligen visa, att de sistnämda dragit
fram mycket nordligare öfver trakter, som sjöfarande mera sällan be
söka, och för hvilka trakter endast de meteorologiska stationerna vid
de danska kolonierna kunna lemna några tillförlitliga upplysningar.
Sidobildningar förekomma äfven på norra sidan af de stora mi
nima öfver Davis sund och S.—SV. om Island; de uppnå emeller
tid sällan någon själfständighet och visa vanligen benägenhet att för
blifva stationära, till hvilket förhållande orsaken sannolikt ligger däruti,
att de, för att kunna röra sig ostvart, måste förflytta sig i motsatt
riktning till luftens rörelse omkring själfva hufvudminimum.
Kapt. Hoffmeyer påvisar slutligen en egen art af sidobildningar,
hvilka utveckla sig på västra sidan af sådana barometerminima, som ej
hafva den vanliga karakteren att röra sig från väster till öster; sådana
partiela minima kunna därför ej hänföras till den klass, som bildas
bakom minima, med hvilken klass de dock hafva stor likhet.
Dessa partiela minima hafva ofta ett’särdeles stort inflytande på
väderleken i Europa. Vilkoren för deras uppkomst äro enligt kapt.
Hoffmeyers åsigt följande: »Sedan ett eller flere starka minima upp
nått Europa, bildar sig stundom öfver Atlantiska oceanens norra del
ett område af högt lufttryck, som kan sträcka sig från Island och
Grönland ända till Azorerna och under någon tid bibehålla sig tämligen
oförändradt utan att förflytta sig mot Europa. Ett sådant maximums
första inflytande yttrar sig antingen därigenom, att de öfver Europa
framgående minima blifva tillbakahållna i sin rörelse ostvart och tvin
gas till och med icke sällan att röra sig mot NV. eller SV., eller ock
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
