Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETEN INOM ELEKTRICITETSLÄRAN.
dringarna uti rörens vidd, i stället för att anse det förorsakas af den ke
miska beskaffenheten hos väggen.
Äfven med Doen och Elster kom Edlund därefter i polemik. Den
förstnämde undersökte vida rörs förhållanden, liksom Edlund, men kom,
i olikhet med denne, till det resultatet, att väggen inverkade icke blott
så, att olika materialier utöfvade olika inverkan, utan äfven att med tiden
ett och samma rör förhöll sig olika. Dorn utsträckte sin undersökning
äfven till den fria vattenstrålen, där ej någon kontakt med väggarna kunde
inverka, och kom till det resultat, att under dessa omständigheter icke
uppkom någon elektromotorisk kraft, jämförlig med den som visar sig, dä
vatten strömmar i rör. Elster upprepade sistnämda försök med samma
utgång. Edlund bemöter båda och påvisar, att äfven hans unitariska
teori kan förklara dessa båda fenomen. Han lånar härför jämförelsen
mellan en kolf, som hastigt rör sig lufttätt uti ett med luft fyldt rör
eller fritt i luften. I förra fallet uppstår en mycket större förtätning än
uti det senare. På samma sätt måste vätskan åstadkomma en starkare
ström, då väggarna hindra eterns undslippande åt sidorna. Väggarnas
inverkan förklarar han därmed, att etern i följd af sin inbördes repul
sionskraft samlar sig vid dessa uti större mängd än uti rörets inre, och
att väggens beskaffenhet då möjligen kan inverka på densammas rörlighet.
Ar 1879 uppträdde Helmholtz med några »Studien iiber elektrische
Grenzschichten», uti hvilket arbete han söker ådagalägga, att de lagar, som
under ofvan antydda polemik framgått för de elektriska strömmar, hvilka
uppkomma genom vätskors strömning genom rör, låta mycket väl här
leda sig från en kontaktsverkan mellan vätskan och rörväggen. Edlund
söker häremot visa, huru osannolikt det vore, att strömmen skulle kunna
uppkomma därigenom, att vätskan ryckte med sig det tunna med elek
tricitet laddade gränslagret invid väggen, då antagas måste att i rör, som
fuktas af vätskan, gränslagret är stillastående, och äfven tidigare försök
visat, att den förbiströmmande vätskan icke en gång förmår bortslita de
gaser, som samla sig på en ofullständigt polariserad platta. Äfven andra
invändningar, som här blefve för vidlyftigt att anföra, gjordes af honom.
Slutligen har Dorn uti en längre afhandling uppträdt, hvaruti han fast
hållit sin tidigare ståndpunkt och betonar, att endast den Quincke-Helm
holtzska teorien vore tillräcklig att förklara de ifrågavarande fenomenen.
Striden har varit liflig och intressant. Många hithörande frågor hafva
blifvit afgjorda eller åtminstone klarare belysta, om ock det definitiva sva
ret pä hufvudfrågan om sättet för själfva elektriska strömmens uppkomst
ännu torde återstå att afgifva. Så mycket kan dock sägas att, äfven om
det framdeles skulle visa sig, att den Quincke-Helmholtzska åsigten segrar,
hvilket anmälaren för sin del är böjd att tro, detta ej minskar sannolik
heten af Edhmdska teorien, i sin helhet tagen, och ännu mindre förtager
värdet af de experimentela fakta, hvilkas uppdagande striden framkallat.
Möjligheten fans enligt den unitariska teorien, att märkbara strömmar
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
