Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordislt tidskrift. 1881. 18
HVAD ÄR ’SPRÅKVETENSKAP"?
sedel, en båtshake, ett tåg eller något dylikt. Den så kallade ingif
velsen, öfverlägsna naturers uteslutande privilegium, är just förmågan
att tänka så hastigt, att orden icke hinna med i operationen.
Men språket är icke häller ett simpelt verktyg för tanken, som
man kan kasta bort och utbyta mot ett annat. Vi födas in i ett
språk i samma bemärkelse, som vi födas in i ett samhälle, det vill
säga, vi finna det före oss, likt en korallbank, genom årtusenden
ackumulerad af millioner små varelser; väl gör hvarje individ ett
mikroskopiskt styckearbete för egen räkning, men skicket, skapnaden,
väsendet af det hela, är dock massornas verk under en följd af otaliga
generationer. Därför kan det också blifva tal om en språkets makt
öfver tanken 1, eller kanske rättare öfver tänkesättet, i dess vidsträck
taste kollektiva bemärkelse taget, just därför att språket är själft en
aflagring af tänkesättet och stannar alltid litet efter i växten, såsom
kräftans eller hummerns skal endast långsamt och motsträfvigt for
mar sig efter djurets växt. Det är denna sida af språkvetenskapen,
som prof. Tegnér upptagit och utvecklat med i sanning öfverlägsen
skicklighet och behag. Det förekommer oss emellertid, att han stun
dom i några särskilda fall sträckt språkets reaktionsförmåga alt för
långt, såsom då han anför och accepterar Jean Pauls bekanta paradox,
att det fins vissa ord som äro handlingar. Det är sant, att ett enda, i
rätta ögonblicket uttaladt ord kan verka som en elektrisk stöt, ja som
en jordskakning, och omskapa en hel verldsdel, men då är tankens
långa krutmina lagd förut, och ordet är endast gnistan som tänder
den. I andra fall är språket säkert ej så omedgörligt, som det ser
ut. Prof. Tegnér menar, att det är bristen på ett användbart tilltals-
pronomen, som gör att vi bruka så många befängda tilltalstitlar.
Månne man ej omvändt kan säga, att om ej mängden af våra landsmän,
icke blott inom de högre och högsta stånden, lade en sådan vigt på
att höra sina samhällskvalifikationer i hvarje ögonblick upprepas, skulle
man snart enas om ett tilltalspronomen? Detta är just hvad som
skett i andra länder; den som för några årtionden sedan reste i Ita-
1 Förhållandet har sedan sekler varit föremål för tänkarens uppmärksamhet.
Redan lord Bacon anmärker, att fastän vi tro, att vi regera vårt tal, och gifva den
kloka föreskriften, att man skall tala som hopen men tänka som den vise, så är
det dock visst att orden, såsom pilarne från tatarens båge, studsa tillbaka på den
visastes begrepp samt i hög grad intrassla och vilseleda omdömet. Locke varnar
med mycken styrka för språkets ofullkomligheter såsom kunskapsmedel, och erinrar,
att om dessa rätt öfvervägdes, skulle många tvister och mycket onyttigt bråk af
sig själft försvinna.
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
