Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA RIKSRÅDETS PROTOKOLL.
de ej ville upphöra med sina klagomål, att de skulle i stället tacka
Gud, så länge kriget kunde hållas utom landets gränser, ty annars
finge de nog rida på trähästen som borgmästarne i Kostock och Wis
mar, då dessa städer ej kunde utgöra sin koutribution.
Det är bekant, hvilken fara för vår nationela utveckling låg däri,
att Sverige med sådan hastighet upplyftes till sin stormaktsställning
utan att hafva i sitt inre nått en utveckling och styrka, som kunde
uppbära denna storhet. I språket återspeglar sig detta förhållande
klarast, och rådsprotokollen med sin språkförbistring vitna tydligt
härom. Såsom ett exempel vilja vi anföra uttrycket: »repeterades
konungens i Danmark affaires contra regnum», där trenne språk
blandas på en enda rad. Men å andra sidan, om det ock ligger något
halffärdigt i detta från första bästa håll samlade språkförråd, ligger
det något storslaget i den på samma gång naiva och kraftfulla prägel,
som tryckes på våra statsmäns språk genom styrkan i deras person
lighet och lyftningen i deras sinnen.
Det kortfattade skick, hvari protokollen öfver rådets sammanträden
stundom föreligga låter ana, att mycket kan hafva förekommit, som
i dem blifvit glömdt eller afsigtligen utelemnadt. Vi erinra blott
om de gripande ord, med hvilka Per Brahe i sin tänkebok skildrar,
huru rådet d. 8 december 1632, efter att först i tårar och veklagan
gifvit luft åt sorgen öfver den store konungens bortgång, fattar ett
manligt beslut att lefva eller dö tillsamman för den sak, för hvilken
han offrat sitt dyrbara lif.
Rådsprotokollen för 1632 afslutas med de handlingar, som röra
rättegången mellan Danmarks kronprins och den oregerlige Rhen
grefven Otto Ludvig, som trädt ur dansk tjänst i svensk och därpå
tagit sig före att utösa sin ovilja mot danska hofvet i åtskilliga be
skyllningar, hvaribland den orimliga, att prinsen skulle sökt förgifta
honom vid ett gästabud i Köbenhavn. Rättegången fördes på Gustaf
Adolfs befallning af svenska rådet och några bisittare ur hofrätten.
Domen gick som man kunde vänta mot Rhengrefven, men lydde blott
å 40 marks böter. Prinsens språk står i grofhet ej mycket efter
den vilde Rhengrefvens; det ena med det andra i processen vitnar
om en råhet i seder och tänkesätt, som man ej skulle väntat i sam
hällets högsta lager.
Det synliga och osynliga arbete, som utgifvaren nedlagt på be
arbetningen af sitt material, är så stort, att vi nästan frukta att beskyllas
för en öfverdrifven anspråksfallhet, när vi ändock våga framställa till
honom en ny önskan, nämligen den, att han, då vigtiga bref anföras
i noterna, ville tillika, då han vet dem vara tryckta, gifva hänvisning
till det arbete, i hvilket de äro intagna. Men då vi se honom ej sky
någon möda för att göra sitt verk mönstergilt, tveka vi icke att bedja
honom om något, som skulle i ej ringa grad öka häfdaforskarens redan
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
