Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 Anf. arb., sid. 187.
1 Anf. arb., sid. 419, 420.
2 Airf. arb., sid. 287.
UR SVERIGES CIVILRÄTT: TESTAMENTSRÄTTEN.
merska uppfattningen och anser denna äfven kunna sägas vara med
vår närvarande lagstiftning öfverensstäramande, sedan arfvejordsinstitu
tionen blifvit satt utom verksamhet med afseende å successionen efter
en afliden och full testamentsfrihet i allmänhet finnes införd. Inte
statsuccession eger blott rum, när någon aflidit utan att hafva upprättat
testamente *. Hr Olivecrona åter icke blott förfäktar ur rationel syn
punkt den motsatta åsigten, hvarutinnan vi här ej vilja yttra oss,
men anser äfven, att hos oss fortfarande arfsrätt är regel, succession
på grund af testamente däremot blott ett af lagen tillåtet undantag.
Den senares skäl torde väl vara de bästa och nog bevisande. Anda
till utfärdandet af 1857 års förordning var saken intet tvifvel under
kastad, och nämda förordnings utvidgning af testamentsrätten »full
testamentsfrihet» må väl ej ens »i allmänhet» sägas ega rum kan
svårligen anses innebära en fullständig ombildning af själfva det ur
gamla förhållandet mellan arfsrätt och testarnentsrätt, om hvilket det
ännu i K. Förkl. d. 7 oktober 1801 uttryckligen hette, att »testamente
utgör ett undantag från den i lag eljest faststälda arfstägt». Arfssuc
cession eger ju rum äfven då testamente skett, nämligen så’snart bröst
arfvinge finnes, eller då testator ej begagnat sig af hela sin testa
mentsfrihet och äfven under vissa andra förutsättningar (t. ex. enligt
2 § af K. F. 1857). Ännu upptager »arf» de femton första kapitlen
af Arfdabalken, hvarefter först »testamente» utredes. Vid arfvingarnes
klander af testamente tillhör det ju ock testamentstagarne att bevisa
dess riktighet, och ett testamentariskt förordnandes kraftlöshet länder
i allmänhet arfvingarne till godo. De sistnämde ega vidare rätt klan
dra testamente äfven på grund af blotta formela felaktigheter eller af
dess behäftande med omöjliga eller rättsstridiga vilkor, ett förhållande,
som, anmärker hr Olivecrona 2, med prof. Nordlings åsigt blir oför
klarligt, hvilket ock gäller stadgandet i Arfdabalken 18: 4, att »hvad
af närmaste arfvinge» hvars rätt till succession är i fråga att in
skränkas »varder samtyckt eller försummadt, derå måge sedan fjer
mare arfvingar ej tala». På samma förhållande beror ock, enligt hr
Olivecrona 3, att ett testamentes upphäfvande ej behöfver ske med
samma formaliteter som dess upprättande, det förra innebär blott
återställandet af status qvo ante, borttagande af en inskränkning, och
blott inskränkningen, d. v. s. testamentet, behöfver ske med formali
teter. Ej häller behöfva testamentstagarne, för att undgå ansvar för
den dödes gäld, likasom arfvingarne formligen afträda den dödes till
gångar, hvilket visar, att deras förhållande till testator är mindre di
rekt än arfvingarnes. Vården om död mans bo ligger slutligen i första
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
