Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG.
kurius anses vara öfvervägande melankolisk. Att han är ombytlig och
efter för handen varande omständigheter ändrar fälttecken, är det som
synnerligast kännetecknar honom. Han sluter sig, säga Codex Parisi
ensis och Bonatti, alltid till dem, med hvilka han kommer i den när
maste beröringen, och som för tillfället äro de starkaste. På jorden
har han således mänga likar.
Jupiter och Mars äro de yttersta motsatserna bland vandringsstjär
norna. Jupiter är så god, att finge han ensam råda, skulle han enligt
Firmicus göra jorden till ett paradis och människorna odödliga. Han
främjar alt, som är för Gud och människor behagligt: i främsta rum
met ser han dock på de dödliges andliga bästa och är en väktare öfver
fromheten och sederna, en vän af kunskaper och odling. Finge där
emot Mars ensam råda, skulle han förvandla hela jorden till en slagtar
bänk. Han är himlahvalfvets olycksstjärna i ordets värsta mening. Men
detta hindrar icke, att han har sina skyddslingar, för hvilka han är
lyckosam. Till dem höra tyranner, eröfrare, bödlar och barberare (syn
nerligen sådane som skära).
Närmast Jupiter står Venus; närmast Mars Saturnus. Venus främjar
alt godt, men förnämligast det jordiska goda. Beklagligen hämmas
hon stundom i sin välgörenhet genom den svaghet hon hyser för Mars.
Saturnus är i sig själf icke illamenande. Hans hjärta drager honom
till Jupiter, solen och månen., ej till den grymma krigsstjärnan. Men
när hälst han under sina vandringar kommit i ett honom obehagligt
hus eller råkat ut för en misshaglig aspekt, ger han luft åt sin pessi
mistiska verldsåskådning och sitt förakt för vårt jämmerliga slägte, och
ve då människorna! Till hans skyddslingar höra i synnerhet forn
forskarne.
Solen är oftast god, men syslar mer med den stora verldsekono
mien och den stora politiken än med de enskildes öden. Han kan
offra den enskildes bästa för sina planers, och när Jupiter bortvänder
sitt anlete från ett blodstänkt slagfält, skiner solen gärna på segervin
narnes lansar, om segern främjar dagens stjärnas politik. Äfven månen
menar väl, men hennes ovänskap med solen och hennes snabba färd
genom djurkretsen, i hvilken hon har tjugoåtta stationer med olika in
flytanden, bringa henne som oftast i förhållanden, som, om de verka
välgörande i en riktning, verka motsatsen i en annan.
466
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
