Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norsk skönliteratur.
tillåter, i stället för att med besvär och möda svetsas in i de obarm
hertiga fjorton raderna med sina fyra, högst fem rim, hvilka lägga
Prokrustes-tvång på tankens arma lemmar och ibland klämma ihop dem,
ibland töja ut dem, till föga fromma för innehållets utveckling och
till föga lättnad för läsaren och hans uppfattning? Sådana personer
finnas, som hata vers, och ännu flere, som hata sonetten; och alla
dessa skulle kanhända hafva velat vara med i »dryftningen» af frågor,
som tränga to the quick af vår tid, men äro nu genom den oegentliga
formen mer eller mindre uteslutna därifrån. De tänka måhända som
en berömd professor, hvilken på tillfrågan af en kandidat om ämne
för en akademisk afhandling sporde honom: »Skrifver herrn vers?»
och då svaret utföll nekande, gaf denna klassiska förklaring: »Skada!
Det är annars ett ypperligt sätt att dölja mycken inre misére!» Att
de misstagit sig, om de så tänka, kan icke nekas, och allmänheten i
Norge har äfvcn dömt annorlunda, då trenne upplagor af skriften re
dan erfordrats. Men, allvarligt taladt, hafva vi ej förmått finna an
nan grund för versifikationen än den, att författaren därigenom fått
tillfälle att tala friare, kalla personerna för du, komma fram med kraft
ord af en art, som prosan ej skulle hafva tillåtit, och äfven att lossa på
den logiska framställningens bojor, hvilka nu icke generat med sin
omutliga fordran på bevis för mången lättvindigt hänkastad utsago,
och här blifvit ersatta af rimmets och stansens för en van formskä
rare vida bekvämare rustning. Det var klart, att cn sådan fientlig
flottilj af pansarklädda sonettslupar icke skulle få segla ostraffadt fram
och affyra sina skarpa skott utan svar. De »store» rörde sig icke, men
en af deras hirdmän lät helt oförvarandes en lätt och hurtig minbåt
löpa ut, som med tolf skarpa torpedos i sonettform gaf den anfallande
svar på tal. Flaggen var den samma: Polemiske sonetter, författaren
hette Kristoffer Randers, anfallsformen var den samma, men elden
var en annan: det var icke tungt artilleri, utan ungdomlig fyr och
flamma, och man kan icke neka, att man gläder sig åt hans lif och fart,
hans öfvertygelse och mod vid försvaret af de norska skalder, hvilka
häftet är tillegnadt, äfvensom vid framställningen af den nya tidens
kraf, om man också hälst skulle hafva sett, att en del uttryck af den
art, som vi på svenska bruka kalla ovett, hade varit borta från dessa
fräsande projektiler. Men som man ropar i skogen, så får man
svar, och man får finna sig i, att det i stridens hetta osar krut.
Dock, det är ännu icke slut med poetisk polemik. Sådan är
äfven den genomgående syftningen i en dikt af professor L. Dietrich-
SON, som utkom för ett par år sedan under namn af Kivleslaatten,
Thema og Variationer over et norsk Folkesagn. Men där är den
poetiska formen fullt berättigad, dels emedan kampen gäller ett därför
lämpligt ämne, nämligen själfva det poetiska i folkets lif och upp
fattning, dels ock emedan detta ämne blifvit på ett fyndigt sätt för-
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
