Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDDRAGEN UTAF JORDBRUKETS EKONOMI.
enligt förf:s eget medgifvande, olika hög. Förf. borde hafva tillagt, dels
att jordränta öfver hufvud tillfaller endast en del jordbrukare, under det
att inånga f. n. väl de allra fleste i Europas gamla kulturland —,
långt ifrån att få en särskild extra vinst af jordbruket, i själfva verket
icke ens erhålla vanlig ränta å sin i jordegendom placerade förmögenhet;
dels att jordränta jämförelsevis långt oftare tillfaller egare af hus eller
obebygda tomter i stad. Icke dess mindre och oaktadt jordräntan icke
kan vara måttgifvande för beskattningen, finner förf. i densamma (eller
däri att »jordegarens förmögenhet tillväxer etc.», ett endast för vissa
perioder och med stora inskränkningar giltigt påstående!) otillräcklig
anledningo till en lika hög »särskild» beskattning af »all inkomstbrin
gande jordbruksfastigheto ! JSru äro, såsom bekant, grundskatterna
på den svenska jorden mycket ojämt fördelade, och förf. erkänner nöd
vändigheten af en skattereform; likväl »må» (enl. s. 319) »någon aflås
ning eller afskrifning ej ifrågakomma, utan böra bemödandena rigtas å
anordnande af en efter jordens funna nettoafkastning lämpad allmän
grundskatt», hvilken bör »med den beräknade medelnettoafkastningen så
som måttstock utan åtskilnad träffa skatte- och frälsejord. Ett vilkor för
genomförande häraf är dock, att den jordegare, som drabbas af ökad
skatt, åtnjuter vederlag motsvarande den minskning viti den besutna
egendomens värde, som af en sådan åtgärd uppkommer». Vi erkänna
vår oförmåga att klart fatta, huru förf. tänkt sig denna skattereform, och
kunna icke här inlåta oss på några gissningar i det hänseendet.
Utrymmet medgifver icke att framställa flera detaljanmärkningar1 ; blott
en enda sådan må här finna plats, emedan den gäller ett förf:s påstående
som, enligt vår mening, är rent af vilseledande. Det heter sid. 117 f.:
»heldre än att till andra utlåna uppkomna besparingar, må sålunda en
jordbrukare af desamma begagna sig för att öka egendomens produk
tionsförmåga, och äfven om stegringen deraf icke beräknas högre än till
4 å 5 procent af det nedlagda kapitalet, är dess användande i nämnda
syftemål, under förutsättning att en utlåning icke skulle, med fästadt
afseende å penningars alltjemt sjunkande värde, medföra enahanda fördel,
att betrakta såsom ekonomiskt rigtigt, isynnerhet som derigenom all
risk för kapitalets återfående hortfallero. Hvad »penningens» (altjämt?)
»sjunkande värde» har att göra med det råd, förf. här ger rörande an
vändningen af jordbrukares besparingar, torde vara svårt att inse; om
penningarnes köpkraft minskas, gäller väl detta både de penningar, man får
såsom nettoafkastning af jordegendom, och dem, som man erhåller i ränta
å utlånadt kapital. (Måhända har förf. med »penningens värde» menat
kreditens pris, låneräntan?) Men det vilseledande i det här gifna rådet
ligger egentligen i påståendet om riskens bortfallande vid besparingars
1 Vi hafva på annat ställe i Göteborgs Handels ooli Sjöfarts-tidning 1881 N:r
214 (A) lemnat en något utförligare ehuru naturligtvis långt ifrån uttömmande
granskning af förf:s arbete.
519
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
