Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKATTEKEGLERING.
Tydligast framträder denna skiljaktighet i fråga om den skatte
»schedula», som är vår bevillningsförordnings allra svagaste punkt,
skatten å inkomst af rörligt kapital. Under några år har diskussionen
öfver dessa frågor hos oss så mycket syslat med bevilluingen af jord
bruksnäringen och dess starkt betonade orättvisor, att man lyckats
alldeles glömma bort den långt större orättvisa, som är förknippad
med våra anordningar för beskattning af det rörliga kapitalet. Det
till ett tjugutal millioner uppskattade kapital, som i Sverige träffas af
inkomstbeskattning hos kapitalegaren, utgör tvifvelsutan icke tionde
delen af det rörliga kapital, som rätteligen skulle hos egaren be
skattas, och missförhållandet mellan bankinsättningarnas och det be
skattningsbara kapitalets tillväxt under de senaste femton åren är ännu
större än mellan fastighetsvärdets förändringar och jordbruksnäringens
utveckling. Det är också klart nog, att förhållandet icke kan förän
dras till ett bättre, så länge för uppskattningen af kapital-inkomst
myndigheterna ej erhålla annan ledning än den ytterst vanskliga be
räkning af inkomsterna efter utgifter och lefnadssätt, hvilken af be
villningsförordningen som en nödfallsutväg antydes. Reservanten har
utan gensägelse rätt däruti, att om man härutinnan vill vinna tryggh’et
både för statsinkomsternas upprätthållande och för skattens rättvisa
fördelning efter den personela inkomsten, så måste man tillgripa den
allvarliga tuktan till medborgerlig dygd, som kallas sträug Migatorisk
s-jälfdeklaration.
Vi kunde vara redo att af denna grund med reservanterna (hr
Hedin förordar äfven själfdeklaration) instämma i deras förkastelsedom
öfver den nuvarande bevilluingsförordningen och öfver komiterades
obenägenhet mot den strängare taxeringsmetoden. Men hvad som
svårligen kan godkännas är det medelvägsförslag, som prof. Rydin
anmodat komitén att upptaga som en sista utväg att ernå en någor
lunda- efterrättlig taxering. Han tyckes föreställa sig, att det nu
varande systemet skulle förbättras, om man åtminstone antoge en
fakultativ själfdeklaration, om man läte i bevillningsförordningen in
föra, i brist af bättre, en anmaning till uppgifvaude af inkomster,
hvilken ju för hvarje god medborgare skulle hafva samma kraft som
en laglig skyldighet med verkande vite. Ja visserligen: hvarje god
och plikttrogen medborgare skulle antagligen af en sådan anmaning
föranledas att uppgifva sina inkomster på öret, åtminstone till en tid,
till dess han efter några års erfarenhet märkte, att de strängt plikt
trognes antal blcfve alt mindre, att de. försumliga, som hvarken
kunde straffas eller ens efterhållas, finge belöning genom lindring i
skatten, de plikttrogna åter straff genom jämförelsevis obillig beskatt
ning, och så skulle snart ett missförhållande uppstå, som vore värre
än det nuvarande: frestelsen till pliktförsummelse blefve alt för stark,
och själfdeklarationen blefve oemotståndligt demoraliserande. Vill
657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
