Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALFRID VASENIUS.
Men förhållandet mellan privatlifvet och den offentliga meningen är
äfven i ett annat afseende hos Ibsen synnerligen intimt, i det nämligen
öfveralt individens förmåga att fylla sin uppgift i det allmännas tjänst
göres beroende af att det lif han lefver bland sina närmaste är sundt och
harmoniskt utveckladt. Den som icke eger ett hem (Falk, Julian, Stens
gård) eller icke uppfyller sina plikter där (Catilina, Skule, Brand, Ber
nick) han är i och med det samma oförmögen att verka något dugligt i
det allmänna; ja, till och med Häkons tro pä sin kungarätt är honom
icke nog: sin rätta styrka vinner han först då han erkänt sin skuld mot
Margrete och Inga.
En alldeles liknande grunduppfattning möter oss i »En folkefiende».
Doktor Stockmann står till samhället i ungefär samma ställning som Falk
och Brand; men på samma gång undergår hans förhållande till sina när
maste en utveckling, hvilken i ganska väsentlig mån inverkar äfven på
utgången af hans strider i det allmänna.
Därjämte se vi här likasom i alla Ibsens dramer huru hufvudpersonen
är en produkt af de förhållanden, i hvilka han lefvat. Doktorn har i
många år vistats »inde i en forskrækkelig afkrog langt nordpå», i säll
skap med människor, sådana att han om dem kan säga: »jeg syntes man
gen gang det havde været tjenligere for de stakkers forkomne skabninger,
om de havde fåt en dyrlæge derop istedetfor en mand som jeg.»
Äfven för egen del hade han ej någon synnerligen lysande ställning;
tvärtom, han hade »levet pä sulteforing.» Men detta lade han dock ej
synnerligen på sinnet, ty han hade ett stort mål att lefva för: han ville
få till stånd en badanstalt i sin hemstad.
Ändtligen går planen i verkställighet, och han blir läkare vid an
stalten. Nu är det likasom ett nytt lif skulle öppnas för honom. Han
kan »leve som herremand», ha »oksesteg til middag», ja han har både
»bordtæppe» och »lampeskærm.» Men framför alt: flyttningen verkar på
honom såsom »om han var flyttet midt ind i en mylrende verdensby»;
ty »her er liv, forjættelser, en utallighed af ting at virke for og stride
for; og det er hovedsagen.»
Att de känslor han hyser äro i viss mening aristokratiska kan icke
nekas. Han har medvetandet af att vara den som gifvit idén till bad
inrättningen och därigenom i sin fädernestad väckt ett nytt lif och därför
i
menar han äfven att det ej är så farligt om ej debet och kredit gå ihop
för honom: såsom vetenskapsman är han skyldig att lefva litet förnämare,
hans lif kostar ju dock ej på långt när så mycket som en »simpel grosserers.»
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
