Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERSÖKNINGAR I NORDSJÖN.
genom nästan fullkomligt afspärradt från Atlanterliafvets egentliga
område och det senare följaktligen skyddadt för det förras afkylande
inverkan. Prof. Mohn har sammanstålt de norska mätningarne med
dera, som af andra expeditioner utförts inom det ifrågavarande hals
området, och på grund af dessa utarbetat en isobatisk karta af syn
nerligen stort intresse och värde. Utom redan anförda expeditioner,
må de danska undersökningarna 1877—79, med fartygen Fylla och
Ingolf kring Island och uti Daumarkssundet nämnas, såsom lemnande
väsentliga bidrag till nyss omtalade karta, äfvensom för Nordishafvet
mellan Spetsbergen och Novaja-Semblia Weyprechts expedition 1871
72 och den holländska expeditionen med Willera Barents 1878.
Under 1876 års resa användes för temperaturbestämningar på
djupet endast Miller-Casellas termometrar, men de följande två åren
infördes den väsentliga förbättringen, att äfven Negrettis och Zambras
kunde tillgripas; en ändring så mycket nödvändigare, som uti de här
ifrågavarande farvattnen afvikelser från temperaturens jämna sjunkande
mot bottnen äro mycket vanliga. Så befans temperaturen ofta som
martiden uti vattnet på Norges och Spetsbergens västra kustbaukar vara
högst vid ytan, sedan sjunka med djupet till ett minimum, för att sedan
ånyo stiga mot bottnen, och inemot Grönland och Jan Mayen visade
sig stundom förhållandena vara så invecklade, att temperaturen var
högst vid ytan, sedan sjönk till minimum, därpå åter steg till ett sekun
därt maximum och slutligen definitivt aftog mot bottnen. Redan dessa
exempel äro tillräckliga för att visa, huru komplicerade förhållandena
te då det är fråga om hafsvattnet i jämförelse med det söta. På
de större djupen uti Ishafvet befans bottentemperaturen öfveralt
vara under nollpunkten, utan att någonstädes nedgå till hafsvattnets
fryspunkt. Närmast söder om den ofvan närada mellan Ishafvet och
Atlanterhafvet gående höjningen är däremot bottentemperaturen öfver
alt öfver noll, ett bevis för skiljemurens fullständighet. Likaså hin
dras af de norska kustbankarne Ishafvets kalla vatten att framtränga till
norska kusten, utan bespolas denna hela året af Atlantens varmare mot
norr och nordost strömmande vatten. Utrymmet medgifver ej, att vi län
gre uppehålla oss med dessa äfven i sina detaljer synnerligen intres
santa värmeföreteelser uti Ishafsbäckenet, hvilka genom den norska
expeditionen vunnit en ny belysning.
Hr Tornoes synnerligen märkliga resultat beträffande hafsvatt
nets kemiska egenskaper måste jag ock förbigå. De tyckas lemna
bestämda antydningar om vattnets rörelse och förflyttning på olika
djup, icke blott i horizontel, utan äfven i vertikal riktning. Yatten
profven för större djup upptogos med en af kapten Wille konstruerad,
särdeles lämplig befunnen vattenhämtare, och på gasernas utkokande
och uppsamlande användes stor omsorg.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
